Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ficherströms resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
H. FRÖDING.
Ståtlig tedde sig kungastaden, belyst af sommaraftonens sol,
och det var ej underligt, att Fischerström råkade i hänryckning
häröfver. »Stockholm», utropar han, »du, som fått ditt läge, där
Mälarens friska bölja blandar sig med hafvets salta vågor, du,
som ifrån några strödda fiskarekojor uppväxt till en stor och
mäktig stad, ryktbar bland jordens väldigheter! Måtte ära och
dygd alltid upplifva dina innevånare! Fred, ordning och skick
blifve städse de kännetecken, som utmärka Sveriges hufvudstad
i alla landsändar!»
Men från det sublima till det löjliga är blott ett steg. Ofvanpå
detta storartade skådespel skulle komma en burlesk folklifsbild,
som på följande sätt beskrifves:
»Vi hade ännu icke passerat den märkvärdiga, af så många
slags ämnen sammansatta Kungsholmsbron, hvilken tjänte
norrmalmsborna till promenad, innan man vid avenuen började
inlogera det vedervärdigaste af allt tunngods, när en båt, lastad med
fruntimmer och manspersoner, lade an till jakten och
benevente-rades ganska vänligen af vår skeppare.
Misslynt öfver så mycket oväntadt främmande, frågade jag, om
de skulle anses för passagerare. Nej, de ville blott för ro skull
följa med till tullen. En af dessa herrar var försedd med trumpet,
och min skeppare, en ung och hurtig karl, som äfven förstod att
handtera detta instrument, skyndade sig att ackompanjera.
Genast skallade en marsch, en charge o. s. v. Skinnarviksbergen
gåfvo genljud, och glädjen regerade öfver allt, när fyra små
lavettlösa kanoner framdrogos. En af det nykomna sällskapet ville
ändtligen agera styckjunkare. Hans manövrer voro af den
beskaffenhet, att jag fann nödigt byta om den plats, där jag
hittills suttit en tyst åskådare. I det samma lossades första skottet.
Men, hjälp himmel, hvilken scen! Ögonen förbländades af eld och
rök, skrik och jämmer yppades öfver hela däcket. Ack, mitt ansikte,
ack, min nya mössa, voro förfärliga utrop, som ökade bestörtningen,
så mycket mera som man icke hade något rätt begrepp om saken!
Vår styckjunkare hade handterat den brinnande luntan med
sådan behändighet, att han på en gång tändt eld på kanonen och
på en krutpåse, den han kastat bredvid. Som vädret låg inåt
fartyget, var ej underligt, att den itända krutmassan for som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
