Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring i min hembygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
HELGE KJELLIN.
som får si tocke grant iblann, men här bort i obygda
fålen allri si nåe sånt. A di studentan di har’t att bra rart —
di står fäll å parader för kongen hele dagera?» Och så
plirade han med sina små roliga ögon och skrattade, så de
snussvarta tänderna grinade, och frågade helt plötsligt: »Hör
nu han, som ä så ong, har han försökt säk på te å vare geft
än, för si di säjer, att ongera ska bli liksom litt bättre, om
man gefter säk tili.» Det hade jag nu inte, och vi kommo
in på andra ämnen. Sedan så lillpysen kraflat sig upp i
sängen till gamle morfar och den allra minsta tösungen ropats
fram och sjungit en stump och döpts af mig till »Prinsessan
på Gure» till morfars belåtenhet, bjöds jag på nysilad,
spen-varm mjölk och vardt önskad välkommen tillbaka till
kommande sommar. »Mat ska han få, å e säng me, och viser
han säk bra, så blir det fäll också ett par reksdaler om dan
dessutem.» — Tyvärr blef det nu aldrig något af med den
befattningen — jag fick annat att göra. Och den gamle
godmodige bondfilosofen fick väl skaffa sig en annan som
dräng.
Det hände oss åtskilligt under vår trefliga, om också ibland
rätt arbetsamma Bastabacksvistelse. Kl. 6 om rnornarna
brukade moran komma in i rummet till oss, barfota och
med skörtade kjolar och ibland med brillor på näsan och
dunka mig i ryggen med afvigsidan af handen och säga:
»Opp nu Kille, klockan är 6, och han skall i arbete.» Brum
och jag kamperade så godt som hela tiden tillsammans i den
svettiga tvåmanssängen och håfvade flugor om nätterna, medan
Abbe, fri från alla dylika odjur, helt sybaritiskt sussade i
salen, med fötterna hängande öfver soffkanten. Men han
klagade jämt och samt öfver snickarnas starka benägenhet
för att göra så korta sängar. — Vi hade, som sagdt,
åtskilliga upplefvelser; en ryggpröfvande dag och ett lortgöra var
det, när vi ränsade potatislanden från tistlar och räfrumpor
och annat högvuxet ogräs, så att husbond kunde komma
fram med sin »åder» vid kupningen. En annan dag körde
vi flyttlass tvärsgenom byn för småskolans räkning. Vi
lassade själfva. Abbe släpade ut en jungfrulig sängbolster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
