- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1910 /
286

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kusthistoria från Ångermanland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286 LUDVIG NORDSTRÖM.

tog han fram snusdosan, lade in en grof sats i munnen och
begaf sig bort efter båten.

Det var en behaglig vandring. Han ägde nu en hel säl,
som representerade både brännvin och snus; dessutom var
dagen så klar, luften så isande frisk och allting så lugnt och fint.

Utomordentligt nöjd med alltsammans steg Fredrik Åström
långsamt ut ur småskogen och gick ner mot stranden,
därnans båt — —

Hvar var båten?

Fredrik Åström stannade och tittade rakt ut i den solblå
och iskalla luften.

Jo, för allt i världen, där ute låg båten och dref, några
famnar från stranden. Solen var redan svartröd, och
båtsidan återspeglade lydigt dess dystra glans.

Fredrik Åström aflat en snusflod och hostade, och
därefter sade han för sig själf:

Ja, faen i det!

Båten hade ingen fart, den låg nästan alldeles stilla, och
vattnet plaskade blott mot sidorna. Fredrik Åström, som
inte på många år tänkt en tanke på hur hans gamla båt
egentligen såg ut, fann nu med ens, att den låg så oändligt,
så besynnerligt vackert på sjön. Men ta’n!

Han satte sig på en sten och betraktade den. Ingenting
fanns, som gjorde stunden högtidligare än vanligt, vädret var
ju vackert, dagen började skymma, luften var klar, om ett
par timmar skulle det vara mörkt.

Germunds-ön var ingen otreflig ö, i synnerhet om man
utan besvär kunde komma därifrån. Men stanna där, till
dess att isen bar, bli där utan mat och utan tak öfver
huf-vut, det kunde inte vara någon uträkning med. Det insåg
Fredrik Åström genast. Inte heller var det att vänta hjälp,
nu passerade inga båtar. Det var var bara att hämta
tillbaka båten på något sätt; ja, det var att gå i sjön och
simma ut efter den.

Fredrik Åström spottade långsamt, när han tänkt ut denna
tanke, och sen gick han ner till stranden. Han vågade inte
ta af sig kläderna, ty det kunde bli döden med ens, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1910/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free