Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Öfre Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK I ÖFRE HÄRJEDALEN.
305
och jämnt löpande läge på tonskalan. I öfrigt gjorde jag
redan nu den erfarenheten, som sedan bekräftades under
hela landsvägsresan, att de skjutsande betjäna sig af två
språk: riksspråk för främlingen, ortens dialekt sinsemellan.
När de vid ett möte på vägen i hastigt tempo kasta fram
sina repliker, känner sig den resande satt ur spelet; han
uppfattar just ingenting af det som är i fråga.
Vägen går från Svensta nästan rakt söderut i en tämligen
låg terräng, löpande utmed en lång, smal afstickare af det
jämtländska siluromradet. Det är enformig bolagsskog af
tall, som här utsträcker sig, men landskapet lifvas genom
ett par sjöar. Vägen får en kraftig stigning, man har på
höger hand åssträckningen, där Åsarnas kyrka ligger och där
gästgifvargården förr legat. Sedan med ens en sväng nedåt
mot Ljungan. En brusande fors, Åsansfors (d. v. s. Åsarnas
fors), blir synlig, och i bakgrunden resa sig höjder, hvilka
liksom ange ingången till fjällandet.
I Åsarnas gästgifvargård — belägen helt nära bron vid
forsen, där vägen delar sig dels mot Härjedalen, dels ned åt
Hälsingland — fick jag nu midt i natten ett tillfälligt logi.
Liksom öfriga gästgifvargårdar i nejden kan denna betecknas
såsom god. Prägeln är åtskilligt mera modern än hos dem
jag sedermera lärde känna; huruvida detta skall räknas som
en merit eller tvärtom, får bero på den resandes uppfattning.
På morgonen måste jag, innan färden åter anträddes, en
god stund öfva mig i tålamod. Det berodde därpå att tre
unga herrar skulle resa samma väg som jag, och på vanligt
sätt ville man använda endast en skjutspojke för båda
skjutsarna. En gammal dräng med uråldrig dialekt samtalade
jag med under väntetiden. Han påvisade för mig hvar man
utstakat en järnväg genom dessa skäligen aflägsna bygder.
Jag visste då icke, att här var en plats, där själfva
inlandsbanan i sin fortsättning från Sveg vore ämnad att gå fram,
upp mot östra stranden af Storsjön; ej heller, att Åsansfors
redan är en statens besittning, vid hvilken fästes stor vikt.
I öfrigt hade jag god tid att bese denna ståtliga fors, där
Ljungan stupar ned mot det lägre landet efter att ha brutit
20 Svenska Turistföreningens Årsskrift, ig 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
