Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Öfre Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa härjedalska sätrar äro till en del mycket
märkliga genom sina ålderdomliga byggnader, särdeles de i
Tänndalen (som hör till Funäsdalen). På flera ställen finnes här
ännu kvar den byggnadstyp, som måste anses utmärkande
för det fornnordiska huset: en rektangulär hall med ingång
vid gafveln, väggfasta bänkar på sidorna, öppen stenhärd
på jordgolfvet och ofvan härden ett rökhål i taket utan
någon som helst betäckning (ena kortsidan har nu ingång
till den vidbyggda mjölkboden). Detta s. k. »störres»
användes numera endast för ostberedning — någon sängplats
finnes ock vanligen där —, men man minnes ännu den tid,
då bostadshus funnos af denna art. Gör man ett besök hos
fäbodställets invånare för sommaren, antingen hela familjen
är där eller ock någon mera ensam kvinna, kan man vara
förvissad om ett vänligt mottagande. Och äfven djuren,
främst de pigga getterna, ta sin del däruti.
Det är fjäll-lidernas beten ända upp till trädgränsen, som
i väsentlig mån skola bidraga till befolkningens utkomst,
äfven böndernas som bo i byarna. Men ödemarkerna där
ofvan, skenbart så ofruktbara, kunna också de ge näring åt
många, de äro fjällfolkets och renarnas områden. — Fram i
juli komma lapparna upp till Rutfjället. Å sluttningen mot
Malmagen är platsen för deras sommarläger, där torfkåtorna
kvarstå år från år. Under vintertiden vistas dessa lappar,
Tännäs- eller Rutfjällslapparna, i sina kvarter längre söderut
i Tännäs’ socken; de ströfva då omkring, stundom ett stycke
in i Dalarna. Men på sommaren draga de med renhjordarna
upp på sitt skattefjäll, öfver Vättafjället till Rutfjället och
Vigelskaftet. Där ha renarna de härligaste betesmarker, som
tyvärr endast äro väl inskränkta för den stora gemensamma
hjordens behof.
Så högt som möjligt bland klippor och snö vilja renarna
vistas, då värmen blir stark. Endast med möda kunna
lapparna några gånger få dem ned till lägret i löfskogskanten
för att märka kalfvarna och mjölka korna. Kommer man,
utan föregående erfarenhet om saken, in i rengården en gång,
då hela hjorden, kanske ett och ett halft tusen djur, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
