Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En forsfärd utför Köngämä och Muonio älfvar sommaren 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FORSFÄRD UTFÖR KÖNGÄMÄ OCH MUONIO ÄLFVAR.
röda blomma verkade som en fanfar och intog den
förnämsta platsen.
Norges alper sjönko i fjärran och på afstånd reste sig
rundt omkring oss lägre, kullriga bergsformationer,
bred-basiga och välbyggda i alla förtoningar af blått. Värmen
var högsommarens. Öfver myrar och bergspallar, genom
klyftor och ur gick det framåt, ty ibland slutade vägen
tvärt vid någon sjö, öfver hvars is" den vintertiden hade
sin fortsättning, och vi måste söka oss väg rundt omkring
fjäll vattnet. Så småningom hunno vi Finlands gräns,
ungefär vid passhöjden och voro så inne i vårt östra grannrike.
En praktfull molnbildning, hvars utseende länge varit
hotande, urladdade sig öfver oss med en åskskur samt blixt
och dunder. Vi uppmanades af våra finnar att söka skydd
under björkarna med den lugnande försäkran, att här uppe
»slog åskan aldrig ned», och väl var det, ty sedan
upplefde vi dagligen under de fyra följande dagarnas färd på
floden samma naturföreteelse, som väl här torde höra till
sällsyntheterna.
Vid åttatiden på aftonen nåddes Kilpisjärvis norra strand
vid den djupa viken, Siilas lathi, som vi länge sett
markerad genom två karakteristiska berg, ett på hvardera sidan.
På höger hand låg Mallafjället, hvars sluttning mot viken
afbröts af ett väldigt trappstegsformadt knä. På vänstra
sidan reste sig Saanafjället längre bort vid vikens
mynning som en ansenlig stympad kägla. Båda kunna vara
goda vägvisare för den vilsegångne. Vid foten af det
sistnämnda syntes det första finska nybygget, Siilastupa. En
ensam, betande häst, som, följande sitt släktes natur, skydde
ensamheten, hade förut förrådt dess närhet. På södra
sidan af det vida vattnet sågo vi vårt hemlands berg, och
eldade af en enda, samfälld känsla höjde vi ett dånande lefve
för gamla Sverige.
Matförråden rannsakades. Vån egets medtagna tillstånd
gjorde finnarnas välvilliga inbjudning på makalöst salt sik
samt svart kaffe särdeles välkommen. Den förra var stekt
på björkstickor öfver lägerelden, det senare var synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
