Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En forsfärd utför Köngämä och Muonio älfvar sommaren 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
THORBJÖRN HWASS.
och dyrare väg än den kortare, framförallt snabbare
flodvägen. Huru som helst, så lämnade de oss ohjälpta. Någon
förespegling om hög betalning ville vi ej gifva med tanke
på framtida vägfarande. När så den finske gästgifvaren
lagade sig till att frånspänna hästarna, hade vi intet annat
val än att begagna oss af den möjlighet, som fanns att komma
vidare. Det var 12 kilometer till nästa station, och här
åkte vi nu fram i ett främmande land utan kartor, d. v. s.
utan att veta hvart, och utan kännedom om språket efter
ett par dåliga hästar, som behöfde 2 timmar för den öde
vägen öfver tallmon. Vid passerandet af den första färjan
till ön Kolari, hvaröfver vägen gick fram, uppletade vi
uti den finska parior, som doktor Block lyckligtvis hade
medfört, de tvenne orden »yksi vennete» — en båt — med
tillfogande af vår destination — »Pajalan», d. v. s. till Pajala.
Med denna trollformel väcktes nu gästgifvaren vid
ankomsten till Jokijalka, och den visade sig nöjaktigt verksam.
Ty här blefvo vi bättre behandlade än nyss af våra egna
finnar, och en båt jämte roddare anskaffades så fort som
möjligt. Den var liten, och när den intagit sin lefvande
last, nådde relingen knappt 10 centimeter öfver vattnet.
Vi hade nu hunnit så långt mot söder, att solen gått
ned, och under kopparröda moln styrde vi för sista gången
ut på älfven i den ljusa natten. Omsider kommo vi nära
Kallio, men då här var en fors, som den oansenliga
farkosten tydligen ej kunde passera, angjordes den svenska
stranden. Genom tecken och åtbörder klargjorde vi, att vi
önskade få låna båtens roddare som vägvisare till närmaste
by, hvilket beredvilligt medgafs.
Så hastade vi fram öfver myrmark och starrängar, genom
sälgsnår och talldungar. Klockan 2 hunno vi den stora
skogsbyn, Keksisvaara och begynte väcka folk för att få
en vägvisare till Paj ala. Större o villighet än den, som här
mötte oss, är svår att uppleta. Finnpojkarna knepo ihop
ögonen och låtsades sofva eller svarade nej till alla frågor
eller anmodanden. Somliga låtsades ej förstå vårt språk.
På tal härom sades gästgifvaren i det stora samhället Paj ala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
