Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invid järnugnen, plägade han endast resa sig till hälften
och på armbågarna, när det gällde att besvara en hälsning.
Och fann han så, att påhälsaren var en mindre betydande
person, kastade han sig åter gäspande ned i sängen för att
slumra in än en stund.
Ehuru han själf ej var så värst artig, fordrade han
likväl mycken »hytyd» af sina ståndslikar, isynnerhet vid
gästabudstillfällena. Ja, den »stass» och det myckna
»krusande», som då förekom, vållade att en hel timme
behöf-des för att bjuda femtio personer till bordet. I)e visste nog
på förhand, hvar de skulle sitta, och de ville också sitta
på den plats, som tillkom dem enligt släktskap, ålder och
förmögenhetsvillkor, men ändå skulle värdarna stå och be
dem en lång stund, dra dem i rockärmarna, skuffa dem
framför sig eller begagna annat lindrigt våld för att få dem
att stiga fram.
Mellan helgdagarna under julen inbjödos byalagets
gummor och pigor att verkställa en förkardning af husets
ullförråd. Vid ankomsten på kvällen trakterades gästerna med
sockerkringlor och smakeligt »kafé». Därefter satte de sig
ned uti ring på golfvet och utförde där arbetet. Kardningen
skedde stundtals under sång. Då kardorna gingo i takt
med sången, kan man förstå, att det hela gick med en
väldig »svung». Drängarna, hvilka såsom åskådare stodo
utanför ringen, deltogo ej blott i den allmänna glädjen,
glammet och skämtet, utan också i sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
