- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
50

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den förutnämnda lilla fajansfabriken verkar, äfven den,
helt patriarkalisk. De fyra, fem ordinarie arbetarna, som
jämte några handtlangare utgöra den egentliga personalen,
kallas på gammaldags hederligt vis gesäller. De arbeta
bokstafligen med både händer och fötter. Med händerna
drej ar gesällen till den önskade formen lerklumpen på det
lilla runda arbetsbordet, som för ändamålet måste hållas
i jämn rotalion, och för att åstadkomma denna måste lian
samtidigt ideligen, ideligen sparka på en cirkelrund större
skifva nere vid golfvet. Båda delarna lära kräfva en
oerhörd öfning. Råmaterialet, leran, hämtas från Bornholm.
Den males eller slammas i väderkvarnen, en förmodligen
något ovanlig uppgift för en vädermölla. Troligen den enda
»Potteqvarn» i hela landet.

Ett kejsarord har sagt, att Tysklands framtid ligger på
hafvel. Hvad Näbben beträffar, ligga visst både dess
forntid, nutid ocli framtid i sjön. Frånsedt den fåtaliga
fabrikspersonalen, bor här egentligen bara folk, som medelbart
eller omedelbart har att skaffa med det våta elementet —
skeppsredare, »kaptener», sjömän, sjömanshustrur,
sjömans-änkor och
sjömansbarn,
barn i långa
banor,
lotsarna Sjöstrand
och Sjöberg,
båtbyggare,
liskare,
pråmlastare, tullgubbar. Det
märks redan
på de många
flaggställen.

Vid nästan
hvarje liten
gård pekar en
smäcker spira
mot skyn, och

här snålas in- skutor vid tillingenabben. Förf. fot.

te med att låta

de blågula dukarna tlyga till väders. I allmänhet är det visst
bara sjöfolk, som ännu lärt sig den fosterländska dygden,
ja plikten, att flitigt bruka vår nationella symbol. Våra
kung], svenska landtkrabbor synas mig i detta stycke all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free