Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
klingande namn utbjudas af landthandlarna såsom
»läskedrycker».
Innan vi lämna Näbben, få vi ej glömma dess vackra
skärgård. Åt nordost stänger den stora Löfön, bebyggd
med en hel bondby. Dess fagra stränder kransas af
allehanda löfträd, som spegla sina lummiga kronor i sundets
vatten. Utomordentliga villatomter för en smart grundare
— om de bara låge litet bättre till. Det är godt att vara
där ute, i synnerhet för svampvännen. Hans öga behöfver
ej här förgäfves spana efter pied-de-boeuf arnas läderdynor,
champinjonernas hvita siden, kremlornas vinröda hattar,
kantarellernas guld. — Närmare Näbben ligger en hel del
mindre öar och holmar kringkastade huller om buller i en
pittoresk arkipelag, bildande små fjärdar och slingrande
sund. De äro af mera allvarsamt kynne, beväxta med
barrskog, delvis synnerligen vackra enbuskar. Envegela
tionen är för öfrigt karakteristisk för Näbben och dess
närmaste omnejd. På tal härom kan jag icke afhålla mig från
en liten utvikning. Jag skulle, om jag kunde, vilja dikta
en enarnas höga visa. Det finns väl knappast några träd
eller buskar, som, inordnade i en trädgård och under saxens
lukt, skulle kunna skapa en så härlig dekorativ verkan
som dessa skogens ringaktade och förbisedda barn. Det
ligger för öfrigt i enens kompakta byggnad någonting af
seg, sluten kraft och samling — i motsats till exempelvis
hängbjörkens veka, hållningslösa, slokiga undergifvenhet för
alla himmelens väder. Och hvilken individualitet sedan!
Hvilken mångfald i »enheten»! Än smala, höga pelare,
än runda bollar på vridna, knotiga skaft, än åter breda,
myndiga pyramider. Kunde blott denna nordens vilde
cypress intvingas under odlarens vilja och göras till ett
kulturens lydiga barn — men det är just detta som lär
vara så svårt — så vore dess rangplats i en hortus
sue-cicus1 gifven.
Mellan Löföns sydspets, »Löfö grenar» kallad, och
lols-holmen, där våra vänner Sjöstrand och Sjöberg sitta i sin
kur och koxa efter lots-»kofvan», öppnar sig perspektivet
fritt öfver sundet hän mot det blånande ölandslandel.
Dess kontur höjer sig märkbart på ett ställe, markerande
en skarp vågrät linje — krönet af Borgholms slottsruin.
1 Möjligheterna för åstadkommande af en sådan har af Rolf
Norden-slreng behandlats i ett par högst intressanta uppsatser under rubrik
»Framtidsvyer i svensk trädgårdskonst» i Stockholms Dagblad förliden
sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
