- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
62

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en mycket originell arkitektonisk anordning — snarlik en
hop stora lårar, staplade i en hög. Betagande verkar utsikten
öfver sundet. På detta kan man aldrig se sig mätt, och
landet på hinsidan, det fagra Öland, är ju ständigt den
uppgående solens land — om det ock icke i annan mening
kan förtjäna att kallas det ljusbringande östern.

På den linjalraka utfartsvägen från Stäflö når man snart
ut till landsvägen, som härifrån och till Kalmar icke är
vidare förnäm för gummihjul. Spårig, dammig och »gassig»
ormar den sig fram mot staden, hvars många tinnar och
torn vi snart skymta.

Kalmar har ju många remarkabla saker att bjuda på:
det höghärliga slottet, den Tessinska domkyrkan, den
Jeans-sonska ångkvarnen, de gamla vallarna, det ståtliga
vattentornet. Lägger man så härtill de traditionella kvastarna
och — snuset, hvaraf en god del af södra Sveriges
»mul-bänkar» lagda äro, så blifva »underverken» jämnt sju! Men
som du förmodligen redan förut känner dem alla — utom
snuset, hoppas jag — och mera därtill af den gamla
minnesrika staden, kunna vi ju lämna densamma åt sitt öde.

Och så äro vi vid rivierans ända.

Min riviera, min längtans land! Icke har hon något af
det sydliga originalets öfverväldigande härlighet med
olivskogar och palmer och bländande rosenprakt i skydd af
stängande alper, med det blåaste blå i haf och himmel.
Hon har blott sin egen anspråkslösa, blida, ljusa nordiska
fägring — men det är den, som tjusar mitt sinne. Och
hon är kemiskt ren från azurkustens sjukligt öfvermättade
kultur och mondäna elände, och äfven därför är hon min
riviera, min längtans land!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free