Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbi orangeriet och trädgårdsmästarbostaden går så vägen
— eller vägarna — åt höger upp emot medelpunkten i det
lilla rike man beträdt.
Stora byggningen behärskar detta med gammaldags
förnäm myndighet. Den skådar fritt och öfverlägset ut öfver det
och vidare bortom dess gränser, öfver Alsterviken och
Ham-marösjön. I sig själf är också byggnaden ganska vacker,
väl proportionerad, med väggfälten pilastralt fördelade och
en fint utförd takgesims, och på motsatta sidan visar den
en smått antikiserande ingång med den upp- (eller
ned)-gående solens motiv såväl i fönstret öfver dörren som i
en lunett därofvanför under andra våningens midtfönster.
På denna sida, gårdssidan, flankeras hufvudbyggnaden
närmast af två röda tvåvåningsflyglar med hvita knutar
och bortom dem ligga lika symmetriskt ekonomibyggnaderna.
Bortom dessa stänges utsikten af park eller skog.
Den som en gång byggde upp Alster till hvad det ännu
efter skiftande och delvis oblida öden är var brukspatron
Johan (Jan) Fröding.
När denne, som var född 1791 i N. Ullerud, 1820 från
Grafva inflyttade till Karlstad, kallades han enligt
kyrkbokens vittnesbörd för inspektor. Men året därpå, då han
synes ha gift sig med Christina Gustafva Branzell, f. 1800,
började han en handelsatfär i huset n:r 109—110 (vid
sydöstra sidan af nuvarande residenstorget), där han sedan
bodde ända till 1848. Denna affär blef synnerligen
gif-vande. Den drefs i spannmål och timmer, sträckte sig öfver
stora trakter af Värmland och gaf sin ägare guld och gröna
skogar — bokstafligen taladt. Jan Fröding skildras af
gamla Karlstadsbor såsom en stor och ståtlig man, särskildt
på äldre dar ganska imponerande i sitt gråa hår, sin ännu
friska hy och sitt lugna, gravitetiska väsen; för öfrigt skall
han ha varit vänlig och hygglig, men mycket klipsk i
affärer. Så, berättas det, kom en dag en norrman in på hans
kontor och frågade, om han ville till honom sälja en
skogstrakt, som han nyligen — efter då brukliga metoder — för
mycket billigt pris köpt oppi Älfdalen. Fröding lät inte villig,
men det berodde naturligtvis på hvad man ville betala. —
Nå, hur mycket ville han då ha? — »Ja, under 10,000 säljer
jag den på inga villkor», förklarade han i afgörande ton. —
»Ti tusind — det er mange Penge det», tyckte norrmannen
och gick. — Fröding sände sin i affären anställde yngre
bror Lars efter honom för att se, hvart han skulle ta vägen.
Men om en liten stund kom Lars igen och bebådade att norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
