Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folklifvet bär också en ålderdomlig prägel.
Egendomligt är alt se hur tobaksrökningen här liksom i öfre
Dalarna är en sed, som nästan uteslutande brukas af
kvinnorna. I hvilken stuga man än kommer in, nog kan man
vara säker på att få se kvinnorna därinne med
tobakspipan i munnen. Inte ens när de mjölka eller valla korna
i skogen kunna de skilja sig från den.
Folket här är gästfritt och vänligt, och för den som inte
älskar den speciella prägel af halfkullur, som turisttrafiken
mångenstädes tryckt på vår landtbefolkning, är det en
glädje att göra ett besök i en sådan bygd som Lillhärrdal.
Här har man heller inte ännu lärt sig att ekonomiskt
exploatera turisterna. När vi t. ex. bådo en bonde visa oss
det sevärda i trakten, gick han villigt med och följde oss
hela förmiddagen, och när vi skildes från honom
förklarade han att han ej ville ha någon ersättning för sitt
besvär. Han tyckte han haft lika roligt som vi, påstod han.
Sådant väcker en angenäm öfverraskning hos den som vet
att i somliga trakter af Sverige tillfälliga vägvisare rentaf
taga betalt per timme för sina tjänster.
I sällskap med vår gode härjedaling vandrade vi först
upp på den norr om kyrkan belägna höjden. Härifrån
har man en hänförande utsikt öfver hela trakten i söder
med den skogomgifna Orrmosjön och bergen längst borta
på dalagränsen. På andra sidan om höjden kommo vi
ned i en grund sänka, och sedan vi öfvertvärat denna gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
