Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästgifvargård där en präktig middag efter något
parlamenterende dukas fram, där vi få profva ett godt pianino och
där husfadern själf deltagit i spelmanstäflan och nu bjuder
på gamla härliga låtar på fiol.
Fram emot kvällen nå vi Linsällsjön, ur hvilken
Linsäll-berget stiger på andra sidan, en hög och brant skogklädd
mur. Här slutar låglandet med dess åsar och kullar, här
bakom börja fjällen, det står skrifvet på denna bergmur,
och till vänster om den lysa de första snöfläckiga kammarna,
Linsällvålen, Glötevålen och åler Sonfjället. De äro fond,
förgrunden är en kyrkogård: ett vidsträckt kulligt fall där
skogselden gått fram, öfversålladt med svarta stubbar och
röda granitblock som grafvårdar och bland dem enstaka
skonade tallar, svartbrända vid roten.
Linsälls kyrktorn sticker upp mot fjällens bakgrund
-vi hinna byn vid kvällsdags, få nästa morgon pr telefon
en vägvisare från Ransjö (den »kunnigaste» i Linsäll ville
ej följa, hotande med för mycket snö och vatten i fjället)
- lämna landsvägen (tredje aftagsvägen till vänster från
Linsäll! — den första går till ett grustag, den andra till en
gård vid Ljusnan) — se från bron öfver den skummande
älfven Scholmbergets nakna fårade branter och strax ofvan
bron Sonfjällets hela mur — och följa den breda
skogsvägen till Dalsvallen, dit vägvisare är tämligen öfverflödig,
särskildt om man vet att man strax sedan bron öfver
Valmån passerats ej längre skall följa den stora nyanlagda
vägen, som snart slutar, utan en något mindre väg till
vänster. En lång och enformig väg (enligt resehandboken 17
km., enligt vägvisaren närmare 2 mil) -— öfver hedar,
delvis sköflade af eld, genom skog med alla träd klädda i
svartlafvens sorgflor. Rast vid en timmerkoja vid den lugnt
men snabbt rinnande vackra Råndaälfven; här var
afverk-ning i vintras — en gammal hatt och en kortlek sitta
fast-spikade öfver dörren, och sönderrifna kortlappar ligga strödda
här och där på vägen som minnen af skogsfolkets
kvälls-nöjen.
Så skymtar en grå lada, ett led och en grön äng — och
i detsamma höras taktfasta slag som af en hammare. Det
är dagsmarschens mål, Dalsvallen, nära Sonfjällets sydända,
en röd gård som i år förvandlats till fäbodvall men ännu
står tom — hammaren skötes af en bäck, som flyter under
gräsbacken och bryter fram i dagen strax vid stugknuten
och rullar ner genom gräset i fall på fall.
Vi rusta i ordning den snyggaste och hemtrefligasle kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
