Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver vidsträckta tallhedar med marken täckt af renlaf och
ljung, renlaf och ljung; här och där några gröna
bärriskvistar och enstaka tallar, många torrakar, än fler fallna.
Och rundtorn heden en skogskrans och rundtorn den fjällen
— Sonfjället på ena, Hoverken på andra sidan, och så de
.ägre vålarna. Men allt sjunker småningom bakom skogen,
Hofden är den enda som sticker upp i norr och Glötevålen
i söder.
Stigen kilar ner till Råndaälfven — en väldig huggorm
ligger och solar sig där i strand gräset — går genom
löf-ängar utefter stranden, bitvis hög och brant, träffar vid bron
den breda Lofsdalsvägen och flyter in i den som en bäck
i en älf — och går genom tallmo och öfver ängar med
gråa lador till Rånddalens by.
Den ligger fridfullt och vackert i skogen — ingen
landsväg till någon större plats, om sommaren endast
klöfje-stigar. Den har ändå gamla präktiga gårdar, den första
med ståtlig lorstukvist och portlider; forstukvisten i typisk
härjedalsstil med sirade kapitäl på träpilastrarna och en
stor half sol midt under nocken, med gula strålar af
påspikade ribbor och inskription. (Ar 1869. Anders Persson.
Anna Persdotter). Denna strålande sol mot hvit eller blå
grund tycks vara stående motiv på Härjedalens
förstu-kvistar och portar.
Vi få en god frukost i en annan gård, Halfvarssons —
husmor har besök af två granngummor, där blir ifrigt
samspråk på ett tungomål som verkar norskt, och alla tre äro
präktiga typer, en skulle kunna vara stammor för en
kungaätt. Idel vänligt folk — en ung man visar oss själfmant
vägen en bit, till ett vägskäl ett stycke uppe i skogen.
Nu uppför, stenigt och vått, och allt stridare regn. Öfver
små åsar med små djupa trånga dälder emellan, öfver
Voss-lan, smal men forsande, med svart vatten och hvitt skum.
Där nere är den Ijufligaste ljusgröna björkskog, och på
branterna klättra ståtliga granar — en afskild och sluten
folkstam, som slagit sig ned där i dalen, björkarna äro
kvinnor, som sköta sitt nere i den skyddade dälden,
granarna äro männen, som stå vakt på sidobranterna.
Regn och tjocka alltjämt. Hofden syns och en lång
fjällsträckning, Skärsjövålen, skymtar på andra sidan dalen,
eljest allt svept i moln. Gråsida kryper småningom fram
ur töcknet och vid foten af den breder sig Nysätervallen
på sluttningen. Vi längta genomvåta att komma in i en
stuga, bara för att få tak öfver hufvudet några ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
