- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
208

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nästa morgon är hela himlen molnhöljd, jämngrå, och
fjället helt doldt. Men det kastar snart af sig nattslöjan,
blåa hål rifvas i molntäcket, solen tittar fram, det blir en
sommarsöndag ulan like. Härligt lätt att gå, man tycker
sig %ga, den ena kilometerstolpen kilar förbi efter den
andra. Fjället skymmes studom bort, men tittar åter fram
och stiger allt
högre, skymtar
bedårande blått
mellan de gröna
kronorna, och
när vi, innan vi
veta ordet af, äro
framme i
Hede-viken, ligger det
i all sin glans och
allt sitt breda
lugn och solar
sig på
skogsbäd-den.

Åter rodd
öf-ver Vikarsjön,
som ligger lugn
och Dlank med
gårdarna strödda i solen på strandsluttningarnas gröna ängar
och gråbrunvioletta åkrar. Medan vi i Södra Viken vänta
på att vår tolfårige vägvisare skall bli färdig, berättar någon
att vi kanske få se björn, man har just sett spår af honom,
han har för en eller ett par dar sen gått mellan Gammelvallen
och Nyvallen. Det är Sonfjällets sista björn, en gammal
enstöring, som livar höst rifver några får, tydligen hans höstkalas
innan han går i ide, alltid vid precis samma tid — men
som flyr människor, har förgäfves jagats i flera år, är
omöjlig att komma in på lifvet. Mor själf har sett honom
en gång i fjället. Småsyskonen stå stumma och storögda
och lyssna och beskåda intresserade hur stora bror utrustas.
Han har aldrig varit på fjället, men han hittar väl till
vallarna. Och första biten är hans ledning högeligen af nöden,
en mängd afvägar stråla ofvanom byn ut från den breda
skogsstigen, som i början är utmärkt, lagom hård, beströdd
med barr och beväxt med tilltrampadt gräs och mossa,
men som sen blir mer stenig och bitvis våt, dock ej svår.

Plötsligt möta vi folk midt i tysta, tomma skogen. Det
är två ryttare, en man och en liten pojke, på hvar sin häst med

VEMDALEN OCH VEMÅN. Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free