- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
210

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som på ett ställe löpa i hop nedtill och på ett annat bilda
ett jättekors — som på afstånd voro små smala ränder
och nu visa sig fylla breda bäckdalar. Efter en af dem
skola vi i morgon söka ta oss upp

Här nere på vallen ligga de små gråa stugorna strödda,
tätt under fjället, som om de krupit intill det för att
få skydd under dess vingars skugga — det liknar också
en väldig örn, med vingarna utbredda, till hälften höjda,
liksom för att skydda de små gråa krypen. Ett
makalöst läge har den vallen — vi se öfver skogsvidderna och
åsarna, se Vemdalen och Högfjällets elgrvgg, och däröfver
Klöfsjöfjällens muskulösa skuldror — och därunder
Ljusnan och tjärnar och myrar. I norr ett mäktigt massiv
långt bort (möjligen något af Oviksfjällen), mer västligt
och närmare troligen Särffjällen, Ljungdalsfjällen,
Midlå-stötarna.

Göken ropar i björkskogen ofvan vallen, alldeles under
fjället. Rundtorn sticka granar upp som majstänger eller
små götiska torn, smäckra och smala. Solen går ned,
står som ett glödande gult rosettfönster mellan granarnas
småtorn. Fjällets drifvor åt väster skimra i finaste rosa,
fjällen långt bort i nordväst och norr svepa sig i skär
rök, som småningom mörknar till djupaste violett.

Vi ha städat och gjort så hemlrelligt som möjligt i den
tämligen ostädade stugan. Sopat, dammat bord och bänkar,
rifvit ned spindelväfvar, tagit ut skinnlällar och täcken till
vädring, burit in nytt hö i britsarna, lagt på en stor brasa,
malt kaffe i en ålderdomlig kvarn, säkert hundra år — en
hög pokal af trä, med spår af gul och grön färg i
växlande band — eller rättare en hög smal mortel med stöt,
också af trä, som vrids rundt så att bönorna krossas.
Vi ha ätit vår festsupé och sträckt ut oss på britsarnas
lallar och hö.

Jag ligger och ser in i brasan i halfvakna drömmar.
Tycker mig höra tassande mjuka steg där ute på vallen,
och lunga andedrag — De närma sig, jag tycker att ett
par små skarpa ögon se in genom fönstergluggen och tycker
mig skymta en luden nos tält vid rutan. Så är det som
en tung kropp skulle mödosamt klättra upp på taket, del
knakar i stockarna, det raspar som af klor, det hasar utför
men tar nytt tag, hugger fast som i ilska och dunsar som
tunga labbar — Jag ligger och väntar att bjälkarna skall
brista och en mörk lurfvig klump komma neddimpande i
stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free