- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
211

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vaknar, men tycker mig fortfarande ha en dunkel
men säker känsla af, att någon stor och tung lefvande
massa hänger öfver stugan. Ser ut och förslår alt det är
fjället — det ligger där som en jältebjörn, men han är
orörlig, han ligger ofvan skogens högsta rand, förstenad,
förvandlad till en saga, ett minne, som nu utan att skada

NYVALLEN OCH SONFJÄLLETS NORRA TOPP. Förf. fot. Sitter 1 tankai’

och ser ut öfver

skogsvidderna, ut öfver det land där han en gång var
herre och härskare och lefde i välmåga och kände sig
hemma, men där han nu är en fredlös gammal eremit,
ensam kvar, den siste af sin ätt — Sonfjällets sista
björn — — Tycker mig höra honom utanför slugan
igen — krafsa på dörren — stå där ute på bakbenen
och ta tag i dörrhandtaget (där finns intet lås, endast en
grepe af trä) —

Jag går ut — där är nästan dagsljust och sagolikt
vackert. En fin rodnad öfver bergen utefter hela norra
horisonten — och rakt i norr står ett litet ensamt moln
tätt öfver skogskanten, det brinner som en stor flammande
gul ljuslåga, solen synes ej, men står där rakt under.
Om en stund går hon upp litet mer östligt — hela
himlen är klar, det gyllene klotet stiger sakta upp ur
skogen, omgifvet af en brinnande gloria, höljdt i en yppig
mantel af ljus; man kan ej se klotets egen form, men
sluter man ögonen ger efterbilden konturen skarp och

eller ens
skrämma ligger där och
ger ett skimmer
af äfvenlyr åt
vår vandring, en
stämning af
mäktigt lugn öfver
dessa bygdens
högsta
människoboningar.

Jag somnar
åter lätt — och
drömmer åter.
Tycker nu att den
verkliga björnen
sitter högst på
fjälltoppen,
också han orörlig —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free