Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen i ati maskar i mängd ålo sig in i hans kropp
medan han ännu lefde och gjorde hans sista år till ett
fasansfullt elände.
När vi sedan landade och vandrade upp på den fagra,
gräsrika Silbojokksstranden, hvilken liksom allt landet
rundtomkring badade i eftermiddagssol, visade det sig, att min
roddare hade rätt. Endast en obetydlig slagghög fanns
kvar af allt det, som en gång varit under ortens märkliga
storhetstid. En gammal, delvis nerrasad torlkåta, som låg
öfverst på strandhöjden, var från ett senare tidsskede. För
öfrigt voro så godt som alla spår af människohänders verk
å detta ställe utplånade. Således var det omöjligt för oss
att se, hvarest kyrkan och stapeln haft sina platser, och ej
ens ett kors eller en sten utvisade någon af de många
dödas grafvar. Det föreföll sannerligen som om hela
området kring Silfverbäckens utlopp i Sädvajaure vore en
bortglömd och öde kyrkogård.
Först i solnedgången färdades vi vidare in i denna, den
minnesrikaste af alla våra lappmarker. Men de säregna
sagorna från Nasa och Silbojokk följde mig långt till vägs.
Ja, äfven på andra sidan gränsen — i Junkersdalen och
neråt Saltenfjord — hade folket åtskilligt att förtälja om
forntida tilldragelser i dessa aflägsna fjällområden.
Sedan denna lappmarksfärd gjordes för några år sedan,
har jag med stort intresse rätt ofta mött namnet Nasa i
gamla arkivluntor, och med stöd af de anteckningar, jag
därvid och under mina fjällresor gjort, skall jag nu försöka
berätta åtminstone hufvuddragen af denna storslagna och
i många afseenden märkliga ödebygds historia och saga.
Hvem som först upptäckt Nasa silfvergrulva är ej bekant.
Antagligen har det varit en nomad, som under sina färder
med renarna en sommar uppe i gränsfjällen funnit ett
stycke silfvermalm, fört det med sig under en
marknadsfärd neråt landet och så slutligen, då vederbörande
krono-betjäning fått underrättelse om saken, tvingats att omtala
och utvisa fyndstället. Ej heller är det med visshet
bekant, när detta skett. Visserligen angifves ofta 1635 som
upptäcktsåret, men denna uppgift är ej riktig, ty redan
året förut blefvo Erik Fleming till Edeby och Lindö samt
assessor Hans Philip at kronan sända till Pite lappmark
»att upptaga och i stånd bringa Nasa silfververk», som del
heter i Stiernmanns »Swea och Götha liöfdinga-minne».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
