- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
235

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter branden flyttade en hel del af bruksfolket i Nasa
och Silbojokk neråt landet. Somliga blefvo nybyggare vid
Hornavans stränder, andra åter fortsatte längre. Endast
ett fåtal stannade ännu en tid kvar. Och Isac Noræus,
som då (1656—1697) var kyrkoherde i Silbojokk, höll
således på att förlora hela sin fårahjord samtidigt med det att
han blef hem- och kyrklös. Visserligen hade han ännu
en del lappar kvar, men dessa foro i sin stora, outsägliga
glädje öfver fiendens härjningar omkring som himmelens
väder i aflägsna fjälltrakter och trodde ännu betydligt mera
på spåtrummans utsago än på Isac Noræus. Egidius Otto
var en af de få, som stannade kvar efter branden, och
det antages, att silfververket under någon tid därefter drefs
för hans enskilda räkning. Emellertid dröjde det ej länge,
förrän all verksamhet vid Nasa lades ner. Först efter 110
år upptogs den för en tid ånyo, men öfver Silbojokk
ringlade aldrig mera smälthyttans rök och för alltid hade
hammarslagen i smedjorna tystnat i denna bygd.

Kyrkan i Nasa blef efter branden aldrig mera uppförd,
och i Silbojokk dröjde det ända till i midten af 1690-talet,
innan det nya templet där stod färdigt. Ungefär vid samma
tid vardt den gamle kyrkoherden Noræus död och
begrafven, och hans son, Per Noræus Fjellström, blef
efterträdare. Det var just om denne »Herr Per», min roddare på
Sädvajaure berättade den vackra augustidagen för några
år sedan.

Han förde ett strängt regemente under sin tid i den
aflägsna fjällsocknen, och ofta lär han ha användt sin käpp
i stället för lag och evangelium, när det gällde att
omvända lapparna från hedendomen. En gång slog han
t. o. m. ihjäl en lapp, när denne kom in i hans
arbetskammare i något ärende och glömde taga mössan af sig.

Denna uppgift torde för många förefalla osannolik, men
för min del tror jag, att den mycket väl kan vara
sanningsenlig. Sigvardus Granberg, kyrkoherde i Arjepluog
1719—1731, hade icke mindre än tre dråp på sitt samvete,
när han under en ämbetsresa drunknade i Storavan. En
lapp mer eller mindre hade ingen betydelse, och ett
sådant lif kunde godt tagas här uppe utan någon egentlig
fruktan för efterräkning. Ja, dråparen behöfde inte ens,
i synnerhet om han var en mera framstående man, betala
de under hednatiden vanliga trälsböterna, i regel 12 ören
i silfver pr lif.

Vidare berättas det om denne Herr Per, att han på alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free