Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Ankarede, då annars möjlighet till rodd ej finnes på
den 2 mil långa Värjaren; ljällvägen bjuder ej häller något
särskildt, och människoboningar finnas endast vid Värjarens
östra ända, där en lappfamilj brukar residera på
»hemmanet»; kåtor, endast tidvis bebodda, finnas därjämte dels
vid Värjarens utlopp i Lejarälfven — på södra sidan —
dels på norra stranden nära sjöns nordvästra hörn. I
Dajma är dåligt ställdt med logifrågan, och här kommer
man f. ö. i baklås, och omgifvande fjälltrakter äro litet
befarna och nog så besvärliga. Från Dajma till Sjougdnäs
öfver Battern—Girkerejaure med fasta lappkåtor vid bäcken
i skogsbrynet—Trångmon en lagom dagsmarsch på delvis
tydlig stig.
Nästa led, öfver Härbärgsdalen, är däremot ganska lätt,
mera trafikerad och bland de allra tacksammaste. Afven
här bör ni slå er i sällskap med någon lappkaravan vid
tiden för vårmässan med närmaste mål antingen under
Silken eller vid gårdarna i Härbärgsdalen. För att vara
mera oberoende torde ni föredraga alt taga lots, svensk
eller lapp, och ni styr då lämpligast kosan till hyddan på
Ruotats — nyckel hos Turistföreningens ombud i Gäddede!
-— vare sig öfver Blåsjön eller Ullersjön, hvilken senare
med många af sitt släkte delar äran, något tvifvelaktig
f. ö., att räkna holmarnas antal lika med dagarnas på året.
Från Ullersjön är terrängen starkt kuperad och
sönderbruten i hårdkantade olivinstensblock, hvarför Blåsjöleden i
de flesta fall bestämdt är att föredraga. Blåsjön gör skäl
för det vackra namnet; i stiltje på de rena och höga
höstdagarna kan den vara bedårande vacker. Men den är
dock mest bekant för sitt dåliga humör; när västan ligger
på, tvingas man ofta nog att följa »hundstranden». Nå,
på högsommaren är det väl i regeln ingen fara; rodden
utslräckes till Ullersjöbäckens utlopp, — den sydligaste af
de tre grenarna! — och därifrån är marschen upp till
Ruo-tatshyddan en småsak. Med ett par filtar i packningen
kan ni med nöje stanna här uppe ett par dagar; fjället är
intressant ur många synpunkter, främst botanisk och
geologisk, hvarom närmare läses i Årsskriften för 1907. I
öster »lyser» det på Silkentjokk, som i — visserligen
sällsynta! — nådiga stunder behagar visa sig i hela sin glans
och storhet. Som replipunkt för bestigningen kan
lämpligen användas lappkåtorna Aid Sippiniken. Sitta några
lappar här, så mycket bättre; äfven i motsatt fall lär ej
svårighet möta att öfvernatta, eventuellt på de harars sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
