- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
271

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifslustighet. En vågsam lek är honom lifvet i grunden.
Och spjufvern sitter på lur i ögonvrån, när han med
allvarsmin kastar fram sina sarkasmer eller sin torra humor.

Lätt är han icke heller att bringa ur fattningen. Slår
oflast hufvudet på spik. En grötmyndig trävarupatron,
hvilken på grund af sina pengar ville dominera
sockenstämman, motades så af en bonde med den beska
anmärkningen: »Förr trodde jag det kom sig af penningom att
vara herre, nu skönjer jag klarligen det beror på
bild-lig heten.»

Afvigsidan af själfkänslan är yfverborenhet och äresjuka.
Mycket kan dalbon göra för ett fagert sken, äfven om det
kostar på.

De vräkigt tilltagna boningsbusen, hvilkas llesta rum
stå obegagnade, äfvensom en ettrig processlystnad vittna
härom. Minsta skymt af förolämpning är han genast
färdig att draga inför domstol.

Kvinnorna äro härvidlag lika karska som männen.
Tvenne myndiga käringar förde sålunda en lång och
dyrbar process om en schal, som försvunnit under festruset
vid ett bröllop.

Feghet för att sjunga ut i det dagliga lifvet eller stå för
åsikter, som gå stick i stäf mot allmänna meningen, har
nog samma ursprung.

Men djupt rotad i folkkaraktären är dock en viss
storvulen ridderlighet.

Kvinnan hålles i öm aktning, som inte ens sviker i
vildaste rus. Att förgripa sig på en svagare eller slåss
tiere mot en, anses som största skam. Såvida det icke
gäller utsocknesbor eller sörlänningar, ett misstänkt och i
grund skydt släkte.

De »sdWa» — på socknen utackorderade fattighjonen —
behandlas i allmänhet väl, stundom såsom närskylda.

I platstidningarna förekomma annonser, hvari afbön
göres för orättfärdigt utspridda rykten af kränkande art.
Säkert enastående för denna bygd. Och för ett en gäng
gifvet ord ryggar hvarken man eller kvinna, som är mån
om sitt anseende.

Ingen går heller ohörd från en annans dörr, såvidl inöj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free