- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 /
281

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

numera allesamman byggt sig slugor och äro mer eller
mindre jordbrukare, somliga uppmed Malån, ett par vid
Släppträsket, andra spridda här och där. Sina gamla
lapp-skatteland stå de ännu skrifna för, och Malå lappby har
fortfarande sin ordningsman och representant vid tinget.
Renarnas antal torde dock näppeligen stiga till ett tusental.
De vallas tidtals och sträcka ibland sina vandringar ett
stycke upp i Arjepluog och nedåt Norsjö. Vid
vintervall-ningen följer då lappen stundom med skjuts på landsvägen,
enär dragrenar totalt saknas. De allra flesta af det nämnda
antalet malålappar äga dock^ rakt ingenting annat än - - sin
fattigdom. De äro »fattiglappar», d. v. s. lapska fattighjon
med hel eller delvis försörjning. Malå torde vara
Lapplands fattigaste socken, och lapparna äro de fattigaste i Malå.
Förhållandet är en talande illustration till hur svårt det ofta
faller sig för lappen att göra öfvergången från renägarens

ställning till
jordbrukarens.

För den som älskar
det ursprungliga, är
det egendomligt
ve-modsfullt alt följa
spåren af det lapska
elementet i denna trakt,
där det ohjälpligt är
dömdt att inom kort
försvinna. Här
spåras ingen strid mot
det svenska, intet af
den undertrycktes hat
eller förtryckarens
öf-vermod och lust alt
trampa ned. Det
tyckes öfverallt ligga
emot svenskens och
den svenska kulturens
kynne att vinna
terräng på denna väg af
fegt våld. Det lapska
lafpar T malå. Förf. fot. låter sig upptagas och

förintas af det svenska
utan bitterhet, utan kamp. Dock kännes nog vemodet och
saknaden. Särskildt de gamla låta så ofta ana, att hjärtat
är kvar i det, som är dömdt att försvinna. Den gamle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1911/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free