- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
21

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dagar i automobil af GUNNAR ANDERSSON

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och här hör ej brännvin till måltiden som i Trosa,
något som dock icke syntes ha stäfjat supandet,
men kanske riktat direktören.

Vi hade krångel med vår ena hjulring, hvilket samlade
en afsevärd del af stadens och bygdens invånare på
stora torget, där automobilen stod. Då banade sig en
äldre, präktig danneman fram ur hopen och frågade mig
när vi skulle fara. Hvarför det intresserade honom? Jo
si, han och mor voro i staden och tänkte åka hem,
men utaf hänsyn till mor tänkte han, som inte alls
var rädd för automobiler, fara först sedan vi farit,
om det ej drog alltför långt ut på tiden.

Fem minuter senare satte vi kurs på Vadstena, den raka
vägen till Omberg var förbjuden för oss. Omvägen var
ju också bara ett par mil och vi hade godt om tid.

Vägen blef allt jämnare, kullarna allt färre,
den verkliga slätten begynte; i stora flacka
vågor sträckte den sig med vid horisont, slättbons
sinne gläds! Högresta askar och lindar, kastanjer
och lönnar skuggade de stora gårdarna och deras
fruktträdsrika trädgårdar. Så, när vi nått krönet af
en af de flacka höjdkammarna, skimrar det i väster
borta vid horisonten. Det är vatten, Vätterns vida
vattenyta. Det var blott ett ögonblick, så är den
åter försvunnen. Vid en ny vägkrök glittrar den åter
fram. Snart se vi den på nära håll från höjderna
ofvan Vadstena.

På smala gator leta vi oss fram till Blåkyrkan,
se dess märkvärdigheter, känna vid porten, där de
unga nunnorna för alltid försvunno från världen,
ett oändligt medlidande med de unga varelser, som
dock inom klostrets slutna väggar kanske kände sig
lika lyckliga som vi i denna solvarma sommarstund,
sågo den heliga Birgittas bönekammare, tittade med
rysning in i den dunkla klostercell, som än i dag står
orörd från fordom, och foro därpå genom den minnesrika
staden med de stora trädgårdarna till slottet. Gustaf
Vasas tid talar här till nutiden och på det tvärs
öfver viken belägna Naddö söker Verner von Heidenstam
för oss tolka denna och andra fornstora tiders ande.

Men nu sviker oss det glada modet, snart är detta
roliga slut. Det är bara någon mil kvar ned till
Omberg. Vägen är smal, vinden har friskat i och
blåser rakt mot, dammet börjar sakta hvirfla för
vindstötarna. Det blir kyligt och dragigt. Äfven auto
m obilfärder kunna säkert ha sina afvigsidor. Snart
nog skymtar Omberg, om en stund äro vi i lä för dess
resliga massa, luften blir åter mild och god.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free