Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svensk bygdeforskning af SVEN LAMPA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så långt möjligt äfven utge det i tryck, därmed
fullföljande traditioner från forskningens äldsta
tider i vårt land. Liksom redan då var fallet,
är det ännu den kulturhistoriska (delvis den
rent historiska) sidan som mest uppmärksammas –
för den naturvetenskapliga göres väl mindre med
just dessa synpunkter. Våra fornminnesföreningars
nyttiga verksamhet tar sig icke minst uttryck i
tidskrifter för olika landskaps kulturhistoria,
och som en samlingspunkt för forskningen om folkets
språk och minnen kan man visa på uppsalatidskriften
Svenska landsmål och svenskt folklif. Andra viktiga
yttringar af den moderna bygdeforskningen skall jag
längre fram beröra.
Hurudant det ortbeskrifvande arbetet i Sverige
varit och hurudant det är, därom kan jag nu endast
framlägga några kortfattade reflexioner. Det torde i
alla händelser icke vara opåkalladt att påvisa ett
och annat i fråga om de källor i den topografiska
litteraturen, som den för en ort intresserade har
att hålla sig till – eller ofta nog att icke allt
för mycket lita på. Det har nämligen visat sig, att
stundom det minst värdefulla i en äldre skildring
varit skickadt att än i dag hållas vid lif.
Redan till den förste af våra bygdeskildrare kan
forskningen stundom nödgas gå tillbaka. Det är till
Olaus Magnus, den fördrifne katolske ärkebiskopen,
som fjärran från sitt hemland företog sig att
skildra dess märkvärdigheter. Olaus var en äkta
renässansman: antikens författare kände han noga,
deras och efterföljarnas lärdom för han in i sitt
arbete; han vill visa, att äfven Norden kan komma
in under deras synvinkel, och att deras geografiska
läror äfven på dessa nejder ha sin tillämpning. Den
egentliga historien lämnar han åt sidan, den hade
tagits om händer af hans broder Johannes Magnus
på ett delvis ännu mera fantastiskt sätt. Själf
utarbetade Olaus Magnus den första egentliga karta
öfver norden, och det var till denna han gaf en
utförlig kommentar i sitt arbete Historia om de
nordiska folken (1555), hvilken först i dessa dagar
utges på svenska språket. Det värdefulla häri är
icke de underliga lärda utredningarna, särskildt i
den fysiska geografien, utan de upplysningar, som
i ord och bild lämnas om folkens seder och kultur -
visserligen äfven de med en hel del utsmyckningar. Det
mesta blir i hans framställning märkligt, stort och
ofta rysansvärdt. Han hade rest mycket till sjöss
och fäster sig vid allehanda naturbildningar, såsom
hemska klippor, grottor, strömmar o. d.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
