Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svensk bygdeforskning af SVEN LAMPA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagna, så gäller detta icke rörande (Gamla)
Uppsala och Sala: det senare betyder ungefär
»boplatserna», det förra »boplatserna längre upp»
(från hafvet). Därnäst vände sig P. till Ulleråkers
härad, dit konungasäte och ärkebiskopsstol flyttats,
nämligen till Nya Uppsala, på den sida af »Fyres ån»,
där Odens son Uller byggt sig ett boställe Uller-åker,
»som ock af skalderna kallades Yrdaler». Guden Ull
har nog föranledt namnet, äfven om man nu icke kan
tro, att hän bott där. Och Ydaler är någonting
annat: idegransdalarna. – En liknande flit som
Peringskiölds hade Palmsköld, en af arbetarna för
Sueciaverket, lagt i dagen, men de topografiska
uppgifter han insamlat ligga ännu i handskrift å
Uppsala universitetsbibliotek.
Under Frihetstiden nådde den bygdebeskrifvande
litteraturen en allt rikare utveckling. Till icke
ringa del fortgick den helt och hållet i de gamla
spåren, men man kan dock säga, att ställningen nu i
det väsentliga blef en annan: för Frihetstidens män
var näringarnas förkofran det viktigaste, och i dess
tjänst ställdes tidens vetenskapliga arbete. Från
denna utgångspunkt har man att se hvad som nu
utfördes till fromma för Ortbeskrifningen. Principerna
fingo uttryck genom landtmäterichefen Faggot, då han
framlade ett helt program för »fäderneslandets känning
och beskrifvande», i hvilket alla punkter gingo
ut på »ekonomi och hushållning». Då som nu var det
universitets studerande, som mest togos i anspråk för
undersökningarna. Resultaten visade sig i ekonomiska
utredningar i Vetenskapsakademiens handlingar eller
i mera historiskt lagda disputationer.
Dessa nya åskådningar ha äfven framkallat tidens
viktigaste arbeten på detta område: Linnés resor
från 1740-talet (Öland, Gottland, Västergötland,
Skåne). Före hans tid voro de vetenskapliga resorna
inom landet lätt räknade. De gamla antikvariernas
reseberättelser hade icke kommit allmänheten till
godo, ej heller resultaten af ett par geografiska
expeditioner till Norrland i slutet af 1600-talet. I
stället hade de bildade kunnat finna mycket af
intresse i några utlänningars reseskildringar;
mest bekanta blefvo fransmannen d’Ogier’s och
engelsmannen Whithelocke’s. Nu var det Linné, som blef
banbrytande. Han reste ju främst såsom botanist samt
för hushållningens skull. Att detta icke gjorde hans
skildring torr eller hindrade mycket af annan art att
komma med, det berodde på hans snillrika blick för
allt väsentligt i det han såg och på hans lifliga
framställningskonst. Såväl folklif som fornminnen
väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
