Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svensk bygdeforskning af SVEN LAMPA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kempe m. fl. I allmänhet har i dessa arbeten det
statistiska fått spela en stor roll; hufvudsak
har den sidan varit i en serie arbeten (t. ex. af
Forsell, Agardh-Ljungberg) intill Sundbärgs
moderna statistiska verk: Sveriges land och folk,
Bygdestatistik. – Om de svenska kartornas utveckling
från Hermelin (1809) till nuvarande stund behöfver
ej här talas; påpekas må endast, hurusom man i de
geologiska kartornas beskrifningar äger oväderlig
hjälp för undersökning om särskilda bygders natur,
och alt i de ekonomiska kartornas beskrifningar
ges en öfversikt öfver alla på gammal jordhistorisk
grund hvilande fastigheter i de behandlade delarna
af landet.
Den särskilda gren af bygdeforskningen, som
sysselsätter sig med olika orters folklif och
folkminnen, har kommit att röna allt större
uppmärksamhet af vetenskapen, liksom den ju
har alla förutsättningar att intressera en
större allmänhet. Banbrytande å detta område var
Dybeck, som visserligen i sin fornforskning hade
anknytning ända tillbaka till antikvarierna under
1600-talet. Af allt det han hopbragle framlades
en del för allmänheten i hans egen tidskrift Runa
(1842-76). Andra framstående samlare och forskare voro
P. A. Säve (Gottland),Djurklou (Västergötland,Närke)
och Hyltén-Cavallius (Småland). Tyvärr fingo äfven
dessa endast delvis offentliggöra sitt storartade
material. Dock har man af Hyltén-Cavallius’hand
vår kanske förnämsta hembygdsskildring: Wärend och
Wirdarne (1863-68), ett arbete med vidsträckt plan
och djupgående undersökningar. Förf:s vetenskapliga
ståndpunkt kan visserligen här och där synas
föråldrad, men värdet af hans uppgifter är
beståndande. Han ägde ock den lyckan att bedrifva
sitt arbete under en tid, som för denna forskning
var dubbelt gifvande i jämförelse med vår egen, trots
det endast omkring ett halft århundrade skiljer. Af
folklifsskildringar inom en trängre ram äro särskildt
att nämna ett par från Skåne. En i sin flärdlöshet
klassisk prägel äger Lovéns (»Nicolovius») redogörelse
för det äldre folklifvet i Skytts härad (1847), och
af gedigen art är Bruzelius’ liknande skildring från
Ingelstads härad (1876). Till Skåne hänför sig äfven
fru Wigströms (»Ave’s») flitiga samlarverksamhet. En
vaken blick för väsentliga sidor af uppgiften hade
den västgötske folklifsskildraren Sundblad (Gammaldags
seder och bruk, 1888). – Med afseende på stadskulturen
har man att tillgå ett så intressant arbete som
Lundin-Strindbergs Gamla Stockholm (1880-82).
Det uppslag för ett allsidigt studium af det gamla
folklifvets yttringar, som sålunda vid 1800-talets
midt gjordes – främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
