Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Från Hallands Väderö af PAULUS ROMARE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN HALLANDS VÄDERÖ
AF PAULUS ROMARE
Stugan, där jag bor under somrarna, ligger på öns
södra del, just utanför skogsbrynet. Mot norr stänger
skogen, men eljest är det fria vidder öfver land
och haf. Närmast utanför ligga Kapellhamnsskären,
där sjöfåglarna bygga och bo, en hel liten skärgård,
som sätter prägel på denna del af ön.
Det är dit ut min blick går, när jag på morgonen
öppnar stugudörren och kommer ut i den varma
junisolen. Skär och klippor äro fulla af fåglar. Det
är ett vimmel af flaxande vingar, och en väldig
kör af gälla skrin föres långt ut i den stilla
luften. Måsar och tärnor ha en bråd tid just nu,
när de se sina ungar kläckas, och bland de många
små familjerna därute tycks grannsämjan inte alltid
vara den bästa. Men har man selt, hur tätt bredvid
hvarandra de ofta bo, så undrar man mindre öfver,
om det blir gnabb och gräl om ägg och ungar. Inne
i vikarna i mera enslig ro ligga småskraken och
ejderhonan och fiska bland grästången. Dunungarna
äro redan framme och kila omkring som mörka punkter
på vattenytan. Strandskatan står på en sten och ser
fundersam ut, och längs tångvallarna springa snäppor
och strandpipare fram och åter för att söka sig en
godbit.
Utanför ligger hafvet blankt. En säl uppkrupen på en
klipphäll aftecknar sig skarpt. Och längst bort synes
Kullens höga, blånande berggrund, som i en underbart
vacker våglinje sänker sig ned mot Kattegatts fria
horisont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1912/0113.html
