Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 85 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långt i förväg till tecken att utkiken varsnat
oss. Båt ligger ute och tar emot. Ankaret går. Vi
ros i land. Nu hörs bruset af dyningen mot stenarna
på strand – den fagraste af alla melodier! Ett par starka årtag, en
väl beräknad sväng och dyningen vräker Jöllen med
bredsidan högt upp på strandvallen. Då gäller det
göra språnget innan nästa bölja rusar in.

Klockan har ännu inte slagit sju. Man hinner
telegrafera till fastlandet om lycklig ankomst. Jag
går omkring i fyrvaktarstugorna och säger
goddag. Personalen här omflyttas inte mycket i årens
lopp. De som en gång satt sig in i lifvet på Sandön
ha också svårt att slita sig därifrån.


NYA FYREN, UPPFÖRD 1903.         H. Schaffer fot.

4 maj. Klockan half .sju på morgonen kommer
fyrmästarens dräng, Gustaf, upp på mitt rum med en
brasa. Han har redan sett på väderflöjeln och anmäler
solsken med kyla i luften. Genom de öppna fönstren
flödar bruset in med den hårda klangen af dyning i
norr. När det slår in från den långgrunda sydvästra
sidan är bruset vida mjukare i ton. Stugorna ligga
innanför dynernas höga vallar, rätt väl skyddade mot
brisen och den öfverväldigande hafsluften. Men suset
hör man nästan alltid – om inte från den ena sidan,
så från den andra. Och det är knappast rådligt för en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>