- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
89

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hur månne första maj aflupit? Hvem kan ha blifvit vald
till ordförande i författarföreningen? Har Cederström
flugit?

8 maj. Ibland känner man trots allt en underligt
sugande trånad efter sällskap . . . Jag var uppe
på fyrbalkongen för att titta efter, om något segel
stod att upptäcka. Det skulle ha verkat som ett slags
förströelse! Men hafvet var tomt. Hur jag vände
och vred på kikaren – intet att se annat än som en
prick långt ute Kopparstenarnas fyrskepp. Där äro de
ändå mer ensamma än vi.

9 maj. På kvällen hade fyrmästaren fått lof att
begagna kabeln från Visby och telefonerade att han
lyckats komma utom hamnen och fått deviationstabellen
rättad af lotslöjtnanten. Men sjön gick hög, så
det var ingen tanke på att komma öfver. Väl ändå
att veta att han är i behåll.

10 maj. Sjön vräker alltjämt för samma envisa
nordost. Stränderna ha helt skiftat kontur.
Den starka böljegången vältrar »ören» eller
storgruset på ena sidan upp i nya vallar och
sköljer bort med sitt mäktiga skvalp den sandstrand
sydvästen förut byggt upp. Nästa vecka ha
vi kanske spelet gående åt motsatt led. Här på
stränderna råder evig skiftning, oafbruten omväxling.
Här liknar inte dagen den nästa, den ena timmen inte
den andra. Träng in i sandens och vattnets,
i skyarnas och ljusets lek – den påminner nästan om
lifvets . . .

        Und ich neige mein Haupt und lache so leise,
        wie lacht es sich leise am dunkelnden Meer . . .

11 maj. Det har mojnat något. Vill det sig väl,
kunna de vara här i natt. Man längtar inte mera,
man förbidar stillsamt hvad som kommer att ske.

Berta har upptäckt att hon kan baka, limpor, hvetebröd
och likamycketkaka. Efter att ha uppmjukat produkterna
i te äter jag dem utan knot. Jästbacillens lifslängd
är alltför begränsad för en så aflägsen ort som
denna. Men färskt bröd är i alla fall färskt bröd,
något ovanligt och rart.

Plötsligt ringer det i stora telefonklockan signal
att fyren på sydöstra sidan vill tala. Äldste
fyrvaktaren, Martin, går in och hör och kommer ut från
expeditionsrummet med den uppseendeväckande nyheten
att båten kan skönjas. Om tre eller fyra timmar kunna
vi ha den här. Flaggan på fyrtornet hissas. Hästen
tages ur stallet och skrindan köres den tunga vägen
öfver banken, där hjulen sjunka till nafvet i
sand. Det går inte att landa på den eljest något mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free