- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
95

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sanden har tornat upp sig oerhördt på senare år. Förr
kunde man se hafvet från boställets fönster, nu täckes
utsikten fullständigt af vallar, som gå ända upp
till takskägget. Det är på tal att denna fyrstation
skulle indragas 1912 och ersättas med en automatisk
acetylenfyr, som säges kunna brinna hela fem år utan
passning. För säkerhets skull ämnar man visst göra en
uthuggning i skogen, så att väktarna om natten skola
kunna sitta i fyren vid Bredsands udde och hålla
utkik efter Tärnudden, om den brinner som den skall.

Här i denna utkant af Sverige bo två familjer, en
fyrväktare med hustru och elt litet barn hemma,
en sjuårig dotter går i skola i Visby, och ett
fyrbiträde med hustru, moder och en tvåårig dotter,
ett litet under af välmåga, ett gifvet första pris
i en barntäflan.

Efter ett bad från en strand, som i fulländning kanske
öfvergår till och med den vid vår egen udde, och efter
att ha druckit oss otörstiga vid brunnen i det mest
idealiska vatten jag känner, sker uppbrottet. De sju
lämnas åter allena. Hemfärden är underbar. Sandön
visar sin soligaste fägring i dag. Själen hvilar i
njutning af detta förtrollande nu. Här glades jag
att lefva, här önskar jag få dö, här vill jag att
min aska skall hvila . . .

15 maj. En stilla blå måndag. Sinnena frossa ännu
på den vällust de erforo i går. Det är så stillt, alt
kuttern kan ligga för ankar utan bevakning ombord.

16 maj. Barometern sjunker oroväckande, men
ingenting märks ännu på sjön. Plötsligt, som
vi sitta på verandan i kvällningen, spetsar mäster
öronen. Hvad är det? Hans öfvade öra hade förnummit
på suset i grenarna och bruset från sjön att
det stundade till uppror. Han ger genast order
om att två man skola gå ombord och flytta båten på
läsidan och stanna där öfver natten, beredda att
flytta igen, för den händelse vinden skulle kasta om.

17-18 maj. Fortfarande står det och väger, man vet
inte hvad det kan bli.

19 maj. Det lyckas få motorbåten på land. Men
hvilket arbete! På väldiga rullstockar som löpa
på plankor, lagda öfver den storkorniga stenören,
forslas ut i vattnet en slip, som det gäller skjuta
rätt in under båtens köl och fastgöra där. Vid hög
sjö tar det timmar innan detta lyckas. Ett par man
i hela oljedräkter måste ut i vattnet och kånka med
den oviga slipen, som naturligtvis inte vill dyka,
åtminstone inte dyka rätt. Den tycker det är mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free