Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet på Gotska Sandön af ALGOT RUHE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10 juni. På morgonen genom löfskogen bort till
ett undangömdt ställe i banken efter ler till
bygget. Det blåste svår nordväst, men solen sken
nästan oafbrutet. Plötsligt kommer det en främling
vandrande fram ur skogen. Det är kaptenen på
dykeribolaget Neptuns stora ångare Helios, som
måst söka lä vid Tärnudden på motsatta sidan af
ön. Kaptenen hade gått i land och letat sig väg genom
skogen till fyrstationen. Helios ligger ute vid
Kopparstenarna för att bärga den dyrbara metallasten
från ångaren Zifka, som en natt förliden vinter
under den tid fyrskeppet var intaget strandade på det
farliga refvet. En del af besättningen hade då lyckats
komma in vid Sandhamn, medan kaptenen och 8 man öfver
en veckas tid voro spårlöst försvunna. De hade kommit
ombord på en ångare, som gick på England. – Efter ett
kort besök återvände kapten Rundqvist tillbaka till
motsatta sidan af ön, åkande i fyrmästarens
karriol. Från stranden tillkallade han båt från
sin ångare genom att blåsa signal i en turbinpipa,
som vida öfverröstade stormen.
11 juni, söndag. Fyrmästaren var ombord
på Helios. Det blef sent på natten utan att han
afhördes. Det regnade och tjöt och var kallt. Jag
hade fått in brasa, som jag försummat tända på.
När klockan närmade sig ett, plockade jag vedpinnarna
från min kakelugn och bar dem försiktigt för att icke
väcka någon i huset ned i fyrmästarens rum och gjorde
upp eld. Jag hade inte väl fått brasan att flamma,
förrän det hördes välkända steg öfver brädgången,
mäster var hemma, glad att få värma sig vid elden.
16 juni. På morgonen kom lotsångaren Stockholm och
kastade ankar utanför norra sidan. Den medförde
ett trettiotal fotogenfat för fyrens behof. Vid
lossningen af dessa fat går det ganska eget till:
de hopbindas med en ände och slungas utan vidare
i sjön. Så får fyrpersonalen fiska upp dem så godt
de kunna och bogsera dem i land. Rätt ofta händer,
att några fat göra sig lösa från förtöjningen och på
egen hand ge sig ut på seglats, tills de infångas.
Vid badet fingo vi se en hemlighetsfull motorbåt tätt
in under land, med slappt hängande segel. Än gick
den ett stycke, så låg den stilla långa stunder och
man såg människor syssla ombord. Vi voro högeligen
förundrade öfver att se denna båt så nära strand,
och öfver dess märkliga uppträdande
gissade vi både hit och dit. Först när vi träffade
fyrvaktarna fingo vi veta, att det var
landtbruksstyrelsens undersökningsbåt Eystrasalt med
vetenskapsmän ombord.
På kvällen kommo fyrmästaren och hans söner tillbaka från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
