Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 109 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsöarna af K. H. WÖHLER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lätt sitt namn däraf, att öfre delen af klippväggen
skjuter ut öfver den undre en rätt lång sträcka,
omkring 12 meter.

ST. KARLSÖ.         Junker fot.

I denna trakt finnas flera
grottor. Närmast Utfall ligger »Jungfruhålet»,
om hvilken grotta folktron påstår, att den står i
förbindelse med röfvar Liljas håla söder om Visby,
och något längre bort är den bekanta grottan »Stora
Förvar» belägen. Sistnämnda grotta, som numera, sedan
den blifvit utgräfd, mäter 22 m. i längd, har varit
fylld af ett kulturlager af öfver 4 m. mäktighet,
hufvudsakligen hänförande sig till stenåldern. Man
har här funnit ben af en hel mängd husdjur, såsom
nöt, get, får, häst och svin. Hvad det sistnämnda
beträffar, har man iakttagit, att de högre
upp påträffade resterna mera öfverensstämma med
domesticerade former, under det att de längre ned
i grottan liggande benen snarast kunna jämföras
med vildsvinsben, och bör man häraf kunna sluta,
att vildsvinet ursprungligen varit inhemskt på
Gotland. Ju längre ned man gräfde, desto tarfligare
blef matsedeln; längst ned hittades endast säl- och
fiskben. I grottans västra sida anträffades äfven,
liggande på bäddar af tång (Zostera) delar efter tre
människoskelett. Alla rörben voro här klufna, hvilket
visar, att grottan, varit bebodd af människoätare. Man
har äfven funnit redskap af ben och sten samt
rester af lerkärl. Utgräfningen verkställdes under
vetenskaplig ledning åren 1888-1893. Tyvärr har
ännu ej mycket gjorts för att sofra och bearbeta det
insamlade materialet.

Jämförda med strandpartierna erbjuda öns högre
delar föga af intresse. Platån är mestadels jämn och
enformig. Blott på ett ställe, »Röso heid», brytes
enformigheten af ett stort stenkummel, kalladt »Röso»,
som väl får anses utgöra ruinerna af en medeltida
fästning. Man kan ännu se två djupa vallgrafvar,
och för ett par år sedan funnos ännu rester af en
vindbrygga. Det påstås, att denna borg skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>