Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 111 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsöarna af K. H. WÖHLER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

månghundraårigt betande både vinter och sommar nästan
helt och hållet utrotat den löfskog, som af allt att
döma tidigare där frodats och klädt ön i en härlig
skrud.

År 1887 inköptes Stora Karlsö af en jaktklubb,
som kallar sig Karlsö jakt- och djurskyddsförenings
aktiebolag. Klubbens ändamål har varit dels att bevara
och skydda den egendomliga växt- och djurvärld,
som ön hyser, dels ock att i den mån, vildstammen
sådant tillåter, vid lämpliga tillfällen anställa
jakt. Klubbens sträfvanden ha också krönts med en
så storartad framgång, att Stora Karlsö numera i
verklig mening kan kallas ett fågelberg. Den fågel,
som förekommer till det största antalet, är tordmulen
(Alca torda, gotl. »törd»). Vid klubbens öfvertagande
af ön förekom den ganska sparsamt, men är nu så
talrik, att man kan påvisa flera grottor och nischer,
där minst ett tusental häckar. Tordmulen fanns på ön
äfven vid den tid, då Linné företog sin förut omnämnda
resa till Gotland. Linné skrifver om densamma bland
annat följande:

FISKMÅS, TÖRD OCH SPISSNÄBB.

»Torderna flögo hastigt och snorrade omkring båten
flere gånger utan att frukta för oss, och fastän man
sköt efter fågeln rymde han dock icke, utan blef
mer pickhågad att flyga omkring öfver hufvudet på
oss. Denna fågel är mycket sällsynt i Sverige och
kallas Alca. Låren stå bak om balancen på kroppen
såsom på en lom, hvaraf sker, att han simmar friskt
och fiskar starkt, men kan intet gå såsom andra
fåglar horisontellt, utan måste gå kapprak såsom
en människa, då han ser rätt putslustig ut med sin
svarta kappa och hvita buk samt grimluta
panna och krokuga näsa, liksom ginge han med
glasögon. Han bygger här i bergsskrefvorna, där
allra högst och brantast är, och hvarest nästan för
människor är omöjligt att komma; hon värper allenast
ett ägg och det utkläcker, men tages det ifrån henne,
värpes strax ett annat. Då man går nedanför berget
och ropar högt och hårdt: här ut, eller dylikt, komma
dessa fåglar utflygande i stor myckenhet. Skjuter eller
sårar man någon af dem, att han dock kan flyga in
i boet, kasta eller köra de andra ut honom. Skjuter
man miste efter någon af dem, flyr han intet, utan
gör snarare cirkulär flykt öfver en, så att man kan
ladda ånyo och på det sättet väl lossa på en och
densamma tre å fyra skott. De flyga mycket kringt
och hastigt som en dufva. De äro borta om vintern men
inställa sig vid 1. maj och lämna sitt sommarkvarter
vid Larsmässotiden. Bönderna berättade där, att hvar
fågel är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>