Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsöarna af K. H. WÖHLER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Europa endast förekomma på Lilla Karlsö, i Harz
och i Balkanländerna. Den påträffades år 1741 af
Linné, men har sedan i många år förgäfves blifvit
eftersökt af en mängd botanister, till dess den år
1890 blef återfunnen. Orsaken till, att den varit
så svår att anträffa, ligger däri, att fåren, hvilka
som bekant äfven de äro finsmakare, hålla noga räfst
efter den dyrbara sallatsplantan. Eftersom växten är
tvåårig och därför måste lefva genom att sätta frön,
är den för att upprätthålla sin existens hänvisad
till sådana terrasser och klipputsprång, dit fåren
ej kunna komma. Det är i sanning ett mycket sorgligt
faktum, att en af Nordens raraste växter för hvart år,
sorn går, skall hotas med undergång blott därför,
att Lillöns ägare af ekonomiska orsaker hålla får
på ön. Här vore platsen för en mecenat att ingripa
och inköpa ön att öfverlämnas till Karlsöklubben
eller till staten eller ock på annat sätt bevaras
och skyddas.
Till sist några praktiska vinkar och råd. Till
Karlsöarna kommer man numera bekvämast med motorbåt,
som finnes att tillgå i Klintehamn. I brist häraf
återstår endast att begagna sig af en vanlig odäckad
fiskebåt. Båda öarna äro numera fridlysta, och mås le
tillstånd att besöka dem inhämtas för Storön af herr
W. Wöhler, Klintehamn, för Lillön af landtbrukaren
Pettersson Bopparfve i Eksta. De, som ämna besöka
Storön, måste dessutom erlägga landstigningsafgift,
som under häckningstiden utgår med 1 kr. person.
Jag slutar med att citera den bekante
gotlandsskildraren G. J. Bergman:
»Vi hafva här efter förmåga försökt att teckna några
af Karlsöarnas märkvärdigheter – deras storartadt
vilda berglandskap med stupande stalp, förunderliga
klippgestalter, djupa grottor, härliga utsikter,
märkliga daning, och äfven meddelat ett och annat
om deras bevingade innevånares lif och lynne. Men
ämnet är på långt när icke uttömdt. Skildringen,
ehuru för mången kanske alltför utförlig, hade bort
vara fullständigare, sakrikare och – framför allt
– försöken till naturmålningar hade, de pittoreska
lokalerna likmätigt och värdigt, bort vara utförda med
vida kraftigare drag, med mycket saftigare färger.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
