- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
142

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddsrörelsen i Sverige af SELIM BIRGER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Norrlands otillgängligaste trakter, och stammen
minskas så raskt, att femårsperioden 1901-1905
dödades i Dalarna 2, i Jämtland och Härjedalen 3,
i Västerbottens län 4 och i Norrbottens län 53
björnar. Man har tänkt sig, att björnen inom Stora
Sjöfallsparken skulle finna en fristad, men säkert är,
att om icke björnen alldeles fridlyses åtminstone
inom stora delar af Norrland, så kommer det ej att
dröja många år, förrän midt uppe i allt tal och alla
stora ord om naturskydd det sista exemplaret fälles
i vårt land.

Äfven lodjuret visar ett raskt utdöende, så fälldes
1835-1839 i vårt land 1,434 lodjur, då 1902-1906
antalet hade sjunkit till 42, och borttagande af
skottpenningar på detta djur torde nu vara på tiden.

Särskildt följande trenne värdefulla
djurarters utrotningshistoria i vårt land är
upprörande. Kronhjorten var förr allmän i södra
Skandinavien och ströfvade ända upp till Dalarna och
ännu 1593 fälldes utom en mängd unga djur vid en enda
kunglig jakt på Jylland 1,600 stora kronhjortar. Nu
lefva knappt ett hundratal djur, skyddade vid några
skånska gods, kvar i vårt land.

illustration placeholder
RÖNN, UPPVUXEN UR EN PIL, SKÅNE.         V. Vahl fot.

Bäfvern var förr så vanlig, särskildt i norra
Sveriges skogstrakter, att ett gammalt ordspråk i
Jämtland sade: om också allt annat tar slut, så tar
aldrig haren i skogen och bäfvern i ängen slut. År
1573 kunde också enbart öfver Stockholm utskeppas
3,384 bäfverskinn. I Götaland blef bäfvern tidigt
utrotad, men tyckes dock i ett par socknar i Småland
ha hållit sig kvar ända in på 1800-talet. Då den
i Norrlands kusttrakter i allmänhet var utdöd vid
1700-talets midt, lefde den i Karlskoga i Värmland
och vid Leksand i Dalarna kvar till 1842. Omkring
1870 observerades den sista bäfvern i vårt land vid
Laisälfven i Lycksele

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free