- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
146

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På bröllopsvandring i Värmland af HELGE KJELLIN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

PÅ BRÖLLOPSVANDRING I VÄRMLAND



AF HELGE KJELLIN

Det är för besynnerligt med den våren. Hvar
gång den kommer, börjar luffarlängtan vakna inom
mig, och landsvägslifvet leker mig i hågen. Och
hembygden lockar, hembygden med de röda eller
grå små stugorna, de stora, tunga skogarna och de
skogsgömda tjärnen. Man kallar ju Finland »de tusen
sjöarnas land». Man borde kalla Värmland »de tusende
skogstjärnens land».

Alltnog, vid midsommartid förra året, då allting var
som fagrast och rosorna började blomma, tog jag mig
hustru och började med henne vår bröllopsvandring
genom Värmland, bägges vår barndomsbygd. Med lätta,
praktiska, scoutliknande vandringsdräkter, men tunga,
väldiga ryggsäckspackningar startade vi en julimorgon
från Filipstad, »den lilla vrån» där uppe bland
bergen. Närmare två månader skulle landsvägen bli
vårt hem, och hufvudafsikten med vandringen var en
undersökning af Värmlands kyrkor i konsthistoriskt
intresse. Alla kunde det gifvetvis ej bli tal om
denna sommaren – vår marschplan sträckte sig blott
öfver södra och västra Värmland. Routen var denna:
Filipstad–Kristinehamn–Karlstad–Kil och vidare genom
Grums, Gillberga och Nordmarkens härader fram till
Eda och tillbaka per järnväg till Filipstad.

Vandringen börjar. Det regnar smått, men kragarna
skydda, och humöret är så solljust, att själfva solen
snart börjar skratta i mjugg. Det är vacker väg, men
stubbvret och myrmark och berg och backar. »Stora Lungen»
ligger som en tafla af Böcklin – långt borta en ö,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1912/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free