- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
150

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På bröllopsvandring i Värmland af HELGE KJELLIN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gig, nära nittioårig f. d. soldat, som för
några år sedan brukade skrifva bref till mig om
kärlekspaschaser, som händt i hans ungdom. Nu är han
död och hans lilla lustiga gumma har flyttat till
fattiggården. Jag går några år tillbaka i tiden – det
är strax efter gubbens död, och jag sitter med
flickan min där inne i stugan och vi prata med gumman,
ja, d. v. s. gumman pratar och vi höra på. Men hon har
nästan gråten i halsen – hon har ju ingenting alls
att bjuda oss på, till och med kaffet är slut. Då
får hon i hast en lycklig idé och tar ner från en
hylla en flaska med Hoffmanns droppar och häller de
fattiga dropparna på några solkiga sockerbitar och
bjuder oss. Inte kunde vi neka – det hade ju varit
hjärtlöst. Jag minns också Jonas och Tilda, två gamla
fattiga, sträfsamma, snälla människor, som vi denna
sommar besökte och som bjödo på tretår och nybakad
sockerkaka, min nyblifna hustru till ära. Jonas är en
f. d. torpare, alltså redan ur leken. Han är en liten,
rödlätt 70-årsgubbe, pigg och med godmodigt plirande
ögon, snusläppsmun och en duktig hakskäggskrans, och
hans gumma gråtögd och gråhårsgammal och blek. Han
kunde berätta om hur han blef »pigmåg» hos prästens,
om »Apertinsgrefvinna», både den snälle grefvinna
och den »gamle grefvinna», den som fan dansade med,
»så biogen stog henne högt i skorna», om prästen,
som borrade hål på fönsterblyet till »gamle grefvinna»
och läste ut fan därigenom, samt om hur »Skam» sökte
hämnas genom att rycka hjulen från prästens vagn,
men i stället själf måste springa med och hålla i
hjulet. Jonas berättar och plirar och skrattar. Alltid
nyter och pigg utom ibland då han buttrar och sitter
på pallen vid spisen med ryggen åt rummet. Då säger
han aldrig ett ord.

Nors kyrka är nästa mål. Vägen dit är gränslöst
stretig och besvärlig, backe på backe, upp och ned
och ned och upp. Från Trossnäs hörs regementsmusikens
lockande boston-toner – det är lördagskväll, alltså
dans där borta i lägret. Några beväringar cykla förbi
oss, hvar och en med sin flicka sittande framför
på sittstången. Flickan lutar sitt hufvud i saliga
känslor in mot hans axel, han böjer sig fram – aj,
cykeln vinglar och vacklar – nu är det öfver igen,
nu går det med säkrare tramp. Dansen lockar på
Trossnäs. Vi passera förbi – bassarna grina i smyg
åt våra väldiga säckar – förmodligen tänka de på sin
egen just för tillfället undsluppna »mara».

Vi bo på Lill-Nors hemtrefliga gästgifvargård. Den ver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free