- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
152

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På bröllopsvandring i Värmland af HELGE KJELLIN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blefvo de bästa vänner, och det var en otrolig mängd
historier, han berättade mig på sin lilla kammare
ofvanför sockenstugan. Men han förstod inte alls
att en så fin karl som jag – som han uttryckte sig
– ville skrifva upp »tacken skit». Jan hette den
79-årige, halfdöfve gråskäggsgubben, hade långa
armar och grofva, valkiga bänder, men äntrade
kl. 6 hvarje morgon och afton raskt och vigt uppför
torntrapporna för att ringa i storklockan – såsom
seden ännu är i många socknar här i Värmland. Den
gamle hedersgubben höll troget fast vid sin kyrka. Han
var ju också en riktig trotjänare där, och det var
förstås aldrig annat än »mi körka», när han talade
om den. Med förtjusning studerade han Aftonbladets
halfveckoupplaga och dess bilaga »Brokiga Blad»
och frågade mig, hvem »målarprinsen» var och
berättade sedan om Mohammed och Jesus och kilskrift
och babyloniska skökan och sin aflidna hustru och
kyrkan och hela församlingen. Och när det var något
roligt skrattade han, så hela ansiktet rynkades,
och kröp ihop och satte handen för gråskägget och
såg ut som en tomte.

Kyrkan står alldeles invid Norsälfven,
där timret ligger och gungar bakom sina kedjade
stockled och där stora göteborgsångare nästan dagligen
passera till och från Edsvalla bruk. Prästgården
ligger också där nere vid älfven – någon
gång på 1850-talet spökade det förfärligt ute på
prästgårdsägorna. Hvarje natt syntes fyra svarta andar
bära en svart kista tvärs genom rågfälten. Prästens
pigor voro som vettvilsna, men prästen själf och några
handfasta drängar beslöto en natt gå spökena in på
lifvet. Sagdt och gjordt. Spökena flydde förskräckta
från kista och allt. Kistan var full med nystulen
råg. Men sedan dess fingo prästens rågfält vara i
fred för alla slags spöken.


VÄRJA FRÅN 30-ÅRIGA KRIGET. GRUMS KYRKA.


En afton äro vi just på hemväg från prästens.
Vägen går fram efter älfkanten. Plötsligt stannar
min hustru, tar mig i hand, niger tre gånger, rodnar
och ler. Jag blir rädd för hennes förstånd men
upptäcker så där uppe på himlen nymånens gulbleka skära.
Önsketimmen är inne, och så måste ju jag förstås bocka mig
tre gånger och också önska mig något. Bara det nu vill slå in.
En solgassig söndagsmorgon i slutet af juli vandra vi så
från Nor. Frodiga hafrefält med blåklintsbuketler strödda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free