- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
153

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På bröllopsvandring i Värmland af HELGE KJELLIN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här och där inemellan, klöfvervallarna slagna,
höet inkördt och rågfältens guldglänsande skylar
militäriskt ordnade upp i rättade led. Men torkan har
redan grasserat svårt, marken är sprucken, blommorna
sloka och löfträden bära på höstens färger. »Gud nåde
oss arma! Himlen är svår mot bonden i år.»

I Segerstabyn står en sten bland höga, åldrade björkar
på en järntrådsomhägnad vildvuxen ängsmark. Stenen
bär följande inskrift: »Här har Segerstads första
helgedom stått intill år 1745. Wandrare, Tänk på dina
Förfäder de första Christna, som i denna kyrkogård
legat nu snart 1,000 år.»


ETSNINGAR PÅ VÄRJAN i GRUMS KYRKA. Teckning af förf.

Vi vandra emellertid vidare söderut. Vid Segerstads
kyrka träffa vi på den lille rolige kyrkvaktaren,
som just är i färd med att ansa grafvarna. Han
är krokig i ryggen och har rödgrå polisonger och
glasögon på näsan, men är glad och språksam och
berättar om att han året förut blifvit af med sin
»grålle», d. v. s. grå starren. Och så bligar han på
min väldiga ryggsäck och frågar: »E han en tacken
där futtegrafist, ätter som han har attiraljén me
säj på ryggen?» Ja, jag får väl gå för det, tänker
jag och så frågar jag, om det finns någon stuga,
där man kan få bo öfver natten. Jo då, själf har
han visserligen inte mer än ett rum och kök, och
han har ju förstås både son och sonhustru och deras
nyfödde boende hos sig, men för en natt eller så kan
det väl gå för sig, menar han. Och så gör han, gamle
farfar, några danskast på köksgolfvet med sin lille
sonson. »Tjohej, visst går det bra, bara man e gla!»
Men sonhustrun är mera fundersam och ber oss först
höra efter borta hos en bonde, som har stort hus på en
tio, tolf rum och eget mejeri och mycket annat. Nej,
där finns rakt ingen plats, där är trångt nog ändå,
men eftersom vi nu ändå är där så, så få vi väl stanna
då. Ja, det är den vanliga vandringserfarenheten här
i Värmland – det är svårare att få bo kvar en natt
hos en »bonnharrkär», som folket kallar dessa bönder,
hvilka nästan öfverallt här uppe slagit under sig
herrgårdarna, än hos en stackars utfattig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free