- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
160

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På bröllopsvandring i Värmland af HELGE KJELLIN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som är på hemväg – samma väg som vi. Det ackorderas,
och vi stiga upp i hans vagn. Naturen har dalsländsk
prägel i början, men tiden och vägen rulla undan,
och så passera o vi ett väldigt renrakadt skifte
kronoskog på hemmanet Åstenskog. Det ser fult ut – det
är statens verk – det växer väl en gång igen,
men nu – det är sorgligt.

Trakten blir vildare och ödsligare – själfva
gårdskattorna t. o. m. bli mera vildkattslika och
skygga, ruggiga, långhårspälsade. Vid norra ändan af
Emneskogssjön, där vägen svänger åt norr, är naturen
storslaget vacker – Hedanebergen torna sig bakom
det krusande vattnet. Vid Norane blir det tack och
adjö med skjutsen – bonden är hemma. Vår torftiga
middag dukas upp i en tallbacke – värmehoptorkade,
flottiga smörgåsar. Några chokladbitar bilda dessert – sedan
släcks af med citronsyradt vatten och en sparad
Peracigarrett. Vid 9-tiden nå vi så ändtligen fram
till Trubbyn, där man visar oss in till en gumma. Hon
sitter i köket med ryggen mot dörren och stoppar en
strumpa. Två halfvuxna pojkar slöa i soffan. Jag
hälsar och frågar om rum. Ingen svarar, ingen rör
på sig ens – jag frågar ännu en gång. Då vänder sig
gumman om, reser sig säfligt, kommer fram, tittar
en stund på oss två och säger: »Jo, det går an.»
Vi följas uppför en trappa, visas in i ett rum,
där luften är tät som en vägg. Upp med ett fönster
– jo, visst! Dubbelfönster, spikade, klistrade – inte
en glugg att öppna en gång. Och detta midt i
rötmånadshettan. Det äts och det bäddas. Sängarna
äro så löjligt små – jag får rum i min endast i
sittande ställning – nå, benen få väl hänga ner öfver
trägafveln som ett par byxor. De tre underbolstrarna
och de två svettiga, tunga täckena bli mig för mycket
– natten sofver jag bort på en kudde på golfvet.

Söndag morgon – ett tryckande solgass – men vid
högmässodags möda vi oss fram till kyrkan. Den ligger
dominerande högt midt i en ståtlig barrskog. Det är
nattvardsgång och en myckenhet folk. Vi bli utanför – utsikten
är storartad ner öfver Svennebytjärn och än
vidare bortåt, men kyrkan är ledsam, väldig och pampig
och passar ej alls ihop med naturen – men de rika
bondpatronerna ville så ha det. Den skulle synas,
och jag vill lofva, den syns.

Sedan vår vanliga middag – fett fläsk och surmjölk – hå
hå, ja ja – inmundigats, kör trillan fram, ena pojken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free