- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
179

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hjärtat af Järnbäraland af VILHELMINA SAMUELSSON

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förslog emellanåt. I fråga om giftermål höllo de sig
gärna inom bergf rälsefamilj erna; och då annorledes
förekom, betraktades det som en mesallians nästan
lika mycket om brudgummen var en s. k. herreman,
som om han var torpare eller dräng. Jag minns från
min barndom exempel på båda slagen.

Bergslaget, som numera är deladt i de fyra socknarna
Norberg, Västanfors, Karbenning och Väster-Våla,
är i nästan hela sin utsträckning ett högland,
högst i norr och väster, där bergen på åtskilliga
ställen närma sig 300 m. Det är ju inte så särdeles
mycket förstås, men tillräckligt för att de, sedda på
afstånd, skola få den blånande färgton, som alltid
är så tilltalande; och som de finnas öfverallt och
omväxla med vattendrag, så är det godt om vackra
utsikter, om också i allmänhet ej så storslagna
som i de angränsande delarna af Väster-Bergslagen i
sydvästra Dalarna.

Hela bergslaget omfattar knappt nio kvadratmil,
men äger omkr. 200 sjöar och tjärnar, hvilkas vatten
hufvudsakligen samla sig i tre strömmar: Kolbäcksån,
som inom bergslaget genomlöper två större, synnerligen
vackra sjöar, Aspen och Åmänningen, den senare med
en areal af omkr. 24 kv.-kilometer; Norbergsån, som
afför vattnet från en hel mängd småsjöar till ett
hörn af Åmänningen, samt Svartån, vår gamla bekanta
från Västerås.

I en så bruten trakt med mestadels stenig
och hårdarbetad morän j ord är det klart, att
åkerbruket, ehuru af rätt stor vikt, ej kan vara
hufvudnäring. Klimatet är också jämförelsevis strängt
– jag har t. o. m. varit med om 40 gr. och fruset
kvicksilfver ett par gånger. Det som går bäst är
hafre, råg och korn. Det senares odling har dock på
de sista årtiondena alltmer lämnat rum för hvete,
som i min barndom var så sällsynt däruppe, att jag
aldrig såg det växa; hvetebröd var en läckerhet, som
ej ens i välbärgade hus hörde till hvardagskosten.

Skogshandteringen är af mycket stor betydelse. Skogen
lämnar ej blott träkol till järnbruken, utan har
äfven på senare år gifvit upphof till en ej obetydlig
träindustri. Förr kolade hvarje bruk eller masugn åt
sig själfva, men nu ha de slagit sig ihop till ett
stort, gemensamt kolbolag. Mycket kol kommer från
statens skogsskola och kronopark vid Bjurfors. Åt
milorna, däri kolet beredes, ägnas stor omsorg, och
kolarens syssla är både ansvarsfull och ansträngande;
milan måste passas både natt och dag.

Milorna äro dels liggmilor, dels resmilor. De senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free