Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hjärtat af Järnbäraland af VILHELMINA SAMUELSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trettio »stigar» kol. En stig eller kolryss är ett
slags korgsläde af en eller gran och rymmer vid pass
tolf tunnor kol. Kolningen sker helst om vintern,
och veden skall Vara torr, om resultatet skall
bli godt.
Det ensliga lifvet vid kolmilorna har
naturligtvis gifvit upphof till mycken vidskepelse
och många sägner om huldror, troll o. s. v. Trollen
ansågos visst icke alltid illvilliga. Tvärtom kunde
den kolare, som förstod sig på att ej oroa dem,
ej spionera på dem – de tycka ej om att bli sedda
– och ej råkade ut för oturen att ställa sin mila
midtöfver någon trollstig, ha god hjälp af dem,
så att de öfver förväntan bra skötte hans mila medan
han tog sig en lur emellanåt. Och huldran kunde vara
nog så treflig att ha till sällskap ibland under de
långa ensamma dagarna.
En öfvergifven kolbotten blir efter ett eller annat år
betäckt med fint, kort gräs och ett omtyckt tillhåll
för smultron och något senare hallon. Den är sålunda
en mycket behaglig plats.
GAMMALT GRUFHÅL I NORBERG. T. Gehrman fot.
»Låt oss sitta, där granarna gunga
öfver smultron på kolbottnens vall!
Jag vill höra dig tala och sjunga,
jag vill tyss till dess dagen är all,
till dess skyarna slockna mot natten,
medan hyttornas lågor få färg,
och du flyr öfver lommarnes vatten,
öfver älgarnes tallkrönta berg»,
säger Karlfeldt, Bergslagens skald, till sin hembygds huldra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
