Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hjärtat af Järnbäraland af VILHELMINA SAMUELSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och sannerligen – den sången till Ruben Liljefors
folkviseliknande melodi, hur väl passar den ej att
sjungas just i dessa trakter, som i sina skogars djup
gömma så mycket af sagomättad poesi.
Men öfver all annan rörelse där uppe går
bergsbruket. Malmkörtlar i bergen finnas litet
hvarstädes, men hufvudmassan af malmen är samlad i ett
mer än 2,5 kilometer bredt bälte, som går genom hela
Norbergs socken och når sin största utveckling nordost
och öster om Norbergs kyrkby. Redan på 1600-talet
säges i en officiell berättelse, att »vid Norberg
är så många järngrufvor, att ingen kan dem uträkna;
där är allan marken fullt.» Grufvor under arbete och
gamla grufhål, fyllda med vatten, som är brunsvart af
järn m. m. eller grönt af kopparkis, möta på otaliga
ställen, och marken är underminerad på långa sträckor,
så att man vid åkning däröfver stundom tycker sig
förnimma ett doft, hotfullt dån ur de underjordiska
djupen. Vid »Grufvorna», som nejden kring Moss-och
Kärrgrufvorna kallas, ungefär en fjärdingsväg från kyrkbyn,
ligga grufhålen på ett par håll så tätt, att de endast
skiljas åt af smala »kammar», som slingra sig emellan hål
vid hål med ömsom lodräta, ömsom sluttande väggar, på hvilkas
skarpa utsprång blommor och gräs, buskar eller t. o. m.
GRUFSTÖT VID SPÄNNARHYTTAN. A. Barr fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
