Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hjärtat af Järnbäraland af VILHELMINA SAMUELSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungefär midt på vägen vid ett ställe, som hette
Djupet, var en sjö, som kringgicks i en så skarp
kurva, att vagnarna lutade så, att man nästan ej
kunde sitta kvar på den sidan, som var från sjön
(de hade sätena längs efter). Till pä köpet orkade ej
loket draga hela tåget fram där, utan halfva tågsättet
stod framför loket och fördes förbi först, medan andra
hälften fick vänta, lutande öfver sjön. Vi barn hade
alltid ogement roligt af att se främmande resandes
GRUNDSTENARNA TILL ENGLIKOBENNINGS HYTTA. E. Törnell fot.
förskräckelse, då de fingo se tåget kila i väg på andra
sidan, medan de själfva hängde kvar i en så obehaglig,
ställning. Senare har jag många gånger undrat, hur
vagnarna kunde stå så utan att ramla öfver ända.
På 1870-talet ombyggdes järnvägen till bredspårig,
och Ängelsberg är nu en knutpunkt för två banor samt
har ett ej obetydligt stationssamhälle. Villa vid
villa klänger sig uppför det lilla berget, och det är
inte underligt, ty trakten är förtjusande vacker med
utsikt öfver Åmänningen med dess hundratals holmar
och bergslagets högsta berg, Landsbergen, i fonden.
För den historiskt intresserade är det dock något annat,
som mer än allt detta gör Ängelsberg kärt för svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
