- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
210

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verksamhet till Söderhamn och förenades med därvarande
gevärsfaktori.

Kronoboden, som låg ungefär på hotell Knausts
nuvarande plats, kom att inom kort spela en viktig
roll i den nya stadens öde.

De första, skattefria åren hade efterföljts af
en sträfsam och hård tid; och gång efter annan
kommo till regeringen inlagor från borgerskapet,
där de kallade sig själfva »vi fattiga nybyggare
i Sundsvall». Handeln med landtbefolkningen gick
så dåligt, att hungersnöd hotade; rättigheten
till försäljning af det på stadens »sågekvarn»
sågade virket var skarpt begränsad och affärerna
med råvirke och landets öfriga produkter fingo lyda
Handelsordinationens bestämmelse: att det skulle
»medh theras (norrlandsstädernas) seglats så hållas,
ät the måga besökia hwarandra inbördes medh sina
skepp, skutor och båtar, men hvad de wele segla
wi-dare, thå skole alle städer i Wester-Norlanden
wara förplichtade ät sökia till Stockholm med
sitt gods». – Lika strängt var förbudet att i
egna hamnar mottaga och göra något slags affärer
med främmande fartyg. Och under sådana tryckande
och usla förhållanden inom näringslifvet ökades
skattebördor och besvär till den grad, att vi – en
lyckligare tids barn – knappast kunna göra oss en
föreställning därom. Bland annat var bagaren tvungen
betala bakugnspengar, slaktaren och bryggaren »accis»
för hvad de sålde, krögaren för sitt vin lika väl
som kyrkan för nattvardsvinet o. s. v. Inte minst
besvärligt var underhållet af det af kronan rundt
stadsplatsen uppbyggda staketet, hvilket det tillkom
borgarna att bekosta. Hvarje valborgsmässodag
påmindes borgerskapet om denna sin skyldighet,
hvilken efter vinterns snöfall och stormar kunde vara
ganska omfattande. Att söka tränga sig igenom eller
klättra öfver staketet kostade tre marks böter och
kunde också sluta lika illa som för Hans skräddares
hustru i Björneborg, hvilken en gång till straff för
sitt försök att på smygväg sticka sig igenom kronans
staket af tullbetjäningen afkläddes inpå lintyget
och sedan fick löpa hem genom staden.

Dylika skattebördor och besvärligheter, som Sundsvall
på den tiden delade med öfriga städer, buro de
»fattiga nybyggarne» dock ganska undergifvet. Men så
i slutet af 1647 började det ryktas, att drottning
Kristina, som fann stadens läge obekvämt, då endast
mindre djupgående fartyg kunde gå uppför strömmen,
umgicks med planer att flytta den närmare öppna
fjärden. Att detta skulle väcka oro i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free