Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt i de inre delarna af landet – lär redan då
ha fått sin nödtorft ur jorden. Sämre ställdt var det
visserligen för kust- och skärgårdsborna, hvilkas
tid till stor del upptogs af fisket och som enligt
sägen mest gödde sina åkrar med torrt fiskafskräde.
Det af stadsborgarna utöfvade fiskaryrket var inte
heller någon dålig inkomstkälla, om det också ställde
rätt stora kraf på dem. En fiskare på den tiden skulle
nämligen vara en mångkunnig man, som förutom kunskapen
om själfva fiskets alla hemligheter äfven skulle
kunna bygga sin båt, binda sina nät, sömma segel och
snickra fisktunnor – någonting som också hörde till
vinterns och vårens hemslöjd i stadens fiskargårdar,
medan man väntade på att fjärdisen skulle gå. Då
sjösattes storbåten, fähusdörren öppnades för kon
och getterna; redskap och husgeråd, salt och kläder
togos fram ur boden, och lastad med allt detta, med
husfolk och djur, styrde fiskarbåten ut till Löran
[1]
eller Brämön för att sen i höststormarnas tid segla
tillbaka eller till andra städer, lastad med lax-
och strömmingstunnor. Och i dessa förgångna dagar, då
inga ångbåtar skrämde hafvets villebråd på flykten,
fanns det fångster för fiskarens nät – inte minst
vid medelpadskusten. Härom har också en skildrare
skrifvit: »– – – då strömmingen på våren leker
vid stränderna, samlas den i så stora stim, att
vattenytan, då hafvet är lugnt, sjuder som i
en kokande gryta.»
Säkerligen skulle också både
jordens och hafvets brukare i den fattiga staden
ha häften skaplig inkomst på sina näringar,
om inte äfven där den allestädes närvarande
»skatteskrufven» knipit med sin järnklo. Ty förutom
andra bördor hade den jordbrukande borgaren att betala
åkerskatt och den fiskande kyrktionde jämte »accis»
för rörelsen. Så blef där ofta inte mycket kvar att
glädjas åt. –
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
