- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
227

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medkänsla för den stora »oturen», lade goda ord tör
honom, och han fick fortfarande behålla sin
rådmansbefattning!!

Ännu fram emot slutet af 40-talet bibehöll
Sundsvall ett mycket utprägladt småstadsmärke: de
landsvägsliknande
gatorna utan någon stenläggning. Och ännu mycket
senare hölls där brandvakt, som vid hvart timslag från
kyrktornet lät sitt rop ljuda i gathörnen, begynnande
med: »Klockan är tio slagen. Gud bevare vår stad
från eld och fara!» – samtidigt vakande öfver att
krogar och gästgifveri – eller taverner, som de i
äldre dagar kallades - släckte ljus och spiseld i
tid. Bland de förlustelseställen, som från midten
af 1800-talet ännu stå för vårt minne – om ock blott
som något genom äldres samtal erfaret – är »Casino»
nere på hamnplanen med sina baler, maskerader och
andra upptåg. Det var den blygsamma föregångaren
till Stadshusets storstilade festivitetsvåning,
som under 60-talets sista år skulle öppna sina
dörrar för Sundsvalls millionskapare, och där det
infödda borgerskapet med dess gammaldags »societeter»
skulle bevittna och äfven själfva undergå den yttre
förvandling, som oafvisligen hörde samman med tidens
och den nya guldålderns anda.

illustration placeholder

GUSTAF ADOLFS-STATYN.

Att denna äldre generation ägde de bästa
förutsättningar att snart sätta sig in i de så
småningom införda välmaktsvanorna är ganska troligt;
redan under 30-talet kunde arten röjas, säkerligen
väckt till lif och äfven vidare utvecklad af allt
det dittills okända, som hemfördes af de vidtfarande
skepparna. I dåtidens förmögnare borgarhem var
klädkammaren väl försedd med dyrbara dräkter och
nipperskrinet med många slags smycken. Hustrurna
och döttrarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free