Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fotvandring Undersåker-Ocke af EBBA HELLSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i sista kriget mot Norge. Lapparna voro
rädda för »armin» och gömde sig i en fjällklyfta
bland Anarisfjällen. Där föddes Tomas farfar. En dag
klättrade några lappar upp för att speja, men blefvo
sedda, och »armin» tågade dit. Då soldaterna fingo
se, att det blott var lappar, läto de helt fredligt
traktera sig med mjölk och renkött. Bland dem var
en präst, och han döpte den nyfödda gossen på en
sten, som sedermera kallades »kyrksten», gaf honom
namnet Fjällsten, och fjället har sedan dess nämnts
Kyrkstensfjäll.
Färden gick öfver löfskogklädda åsar, öfver myr och
mö utan väg. Vi vadade genom bäckar, ty i Jämtland
får man ej gå som Israels barn genom Röda hafvet. Det
var kallt och vått, utom för Tomas, som var klädd i
vattentäta skinnbyxor och pjäxor. Han skrattade och
slog sig på knäna då vi, ackompagnerade af bäckens
forsande, försiktigt tågade därigenom.
Den bakteriefria luften hindrar dock all förkylning,
och genomvåta fortsatte vi vägen söder om Fångvattnet,
öfver norra sluttningen af Grapan, en af Anarisfjällens
nordligaste delar. – Fångvattnet är en härlig och
fiskrik fjällsjö med blått vatten, ej så stor, men
rätt dryg att gå omkring. Vi följde dess södra strand
öfver vidsträckta myrar. Nu fingo vi erfara nyttan af
att vara försedda med lappskors breda trampyta. En
kängbeprydd deltagare, som för tillfället äfven
hängaf sig åt kulinariska intressen, sjönk nämligen
plötsligt till midjan i en myr, och var sedan nästan
omöjlig att få upp.
Vid den rätt strida Lillan togs en timmes matrast
midt på dagen. Lappen dukade upp sina renbogar,
samt smör och bröd ur en skinnpåse, och täljde i
sig maten med slidknifven. Vi drucko civiliserad
buljong af kapslar, hvilket jämte torkad frukt är
bland det lättaste och smakligaste man kan medföra
på en vandring.
Vägen fortsattes söder om Falkvalen, öfver löfklädda
åsar, genom myggsvärmar fram mot Bredsjöhögen, från
hvars fjällvidder man har en storartad syn öfver sjöar
och fjäll. Här känner man sig ha kommit naturen så
in på lifvet, och inför denna fria, milsvida utsikt
försvinner hvarje tanke på en möjlig existens af
samhälle och kultur. Det enda tecknet till lif är en
orädd fågel, som med sina ungar simmar på en liten
fjällsjö.
Nu framträdde ås efter ås, ju längre fram vi gingo,
och Tomas förklarade, att bakom nästa ås skulle det
bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
