- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
256

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landskapet, den aflägsna skogen mörkblå och fjällen
vid horisonten liksom gjorda af en genomskinlig
ljusblå materia.

illustration placeholder

UTSIKT FRÅN HERKENTJARVE SÖDERUT. A. Wahlstedt fot.

Dagens höjdpunkt är nådd i dubbel
bemärkelse och under oss ligger en vid fjällslätt,
dit den starka sluttningen sänker sig i nyckfulla
afsatser, som lofva en spännande löpa. Det är just
ett af skidlöpningens mest uppiggande moment,
när backen icke låter sig öfverskådas i förväg,
utan man allt efter terrängens växlingar måste
blixtsnabbt besluta sig och handla därefter. Det
börjar sakta i den första svaga lutningen, det blir
brantare, farten tilltar och vi snedda af åt höger
ned efter en bäckdal; när hastigheten blir oroande
i den okända terrängen styra vi upp mot en mötande
kulle. Det hejdar betydligt och ger oss andrum ett
ögonblick, när vi glida öfver krönet: oframkomligt
öfverallt! Men nej, där till vänster går en smal
afsats under fjällbranten och ned efter den svänga vi
af, vid dess slut blir en tvär kurva, som tages genom
starkt ansättande af stafvarna, så att snön står som
en sky och så ligger den sista långa jämna sluttningen
alldeles klar. I det idealiska föret känns icke det
minsta friktionsmotstånd, trots att farten ökar, så
att luften formligen piper om öronen och landskapet
tycks rusa en till mötes. Man känner ett obetvingligt
begär att skrika för att på något vis ge luft åt den
intensiva känsla af lifslust, som genomströmmar hela
ens varelse. Välbehållna nere skänka vi vår backe en
afskedsblick af aktning 0ch saknad och löpa vidare
öfver slätten i långa glid och med kraftiga staftag,
i sådant före blir t. o. m. slätlöpning ett präktigt
nöje. Vi närma oss öfre delen af Långsådalen och löpa
uppe i fjället på dess östra sida. Fjället sänder
nedöfver dalen en utlöpare, som vi följa till slutet,
och ta där en sista orientering. Dalen liksom stänges
nedtill af det lustigt formade lilla fjällberget
Gurpe, som reser sig lik en reguljär kägla med svart
skog nedomkring och upptill en liten kal hätta. Efter
mycket spejande få vi ändtligen sikte på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free